Ädelpaj

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Ädelpajens historia: ädelpaj är, enligt undersökningar, den ädlaste och mest välsmakande av pajer. Först vedertagen under den Engelska baronen von Clausbergh IV's styre i en koloni på södra Afrikas kust år 1531. Enligt Gustaf von Grythesbergh's, en tämligen berömd sjöfarare, loggböcker spred sig pajreceptet "som löhpeldt utöfver de sju hafvens samtliga vädersträck" under "nästa månads tidsrymd". Dessvärre gick receptet förlorat från det spanska hovet under tidigt 1600-tal, men eftersom receptet var nog så väl spritt ibland ett dussintal piratsammansvärjningars proviantansvariga, framförallt längs den kinesiska kusten, överlevde pajen dessa svåra år och hamnade i händerna på en fattig kinesisk fiskare vid namn Chun Koo Urban då han sökte igenom vrakdelar efter den kinesiska flottans framfart. Efter att den lokala nejden fått smaka på denna fantastiska paj, spred sig ryktet åter västerut och Chun Koo Urban blev dubbad "von püjmeister" utav Jürgen von Flascheltrüffel, den tyska proviantansvarighetsbaronen vid det tyska hovet. Vid dubbningscermonin deltog den rumänske prinsen Pthr Jcklachvec Viktor, vars största barndomsintresse var bageri. Ädelpajen blev då en officiell delikatess vid det rumänska hovet, vilket blev mycket uppskattat av alla förnäma gäster. Men efter tragedin med Pthrs förgiftning av ädelpaj, försvinner ädelpajen ur dokumentationen de närmsta hundra åren. Vissa spekulationer finns dock på att man höll hemliga ädelpajscermonier under skuggornas skydd. Det var först 1721 som nästa baron återuprättade ädelpajens ära, efter ett besök hos påven som sägs ha varit en ädelpajsfantast. Det sägs ha varit en utav de häftigaste diskussionerna den dåvarande påven någonsin. Tre kammare i påvens residens började brinna, helt utan anledning. Det tolkades som ett gudomligt tecken, och teckentydarna ansåg branden dofta vagt av ädelpaj och den svaga arom uppfattades som om ädelpaj bespisats vid den gudomliga heliga måltiden. Ädelpajen ansågs därmed vara en helig maträtt, och tilläts därefter enbart till påvar, präster och den ädlaste utav adeln.

En utav dessa adelsmän sägs ha fört pajreceptet till sydsverige, i hemlighet, där han senare påträffades mördad. Någon hade stulit det heliga receptet. Flera hundra år senare kan vi bevisa att receptet varit brukat vid det kungliga svenska hovet, dock under täcknamnet jesuspaj.