Ölands befrielsearmé

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Öland Befrielsearmé är en öländsk separatistisk rebellgrupp som har som mål att skapa en självständig och socialistisk öländsk stat på Öland. organisationen är stämplat som en terroristorganisation av FN, USA och EU. Mellan 1968 och 2003 anses omkring 800 personer ha dödats i terrordåd utförda av Ölands Befrielsearmé. De metoder som används är främst bombdåd och riktade avrättningar, riktade mot myndighetspersoner, intellektuella, affärsmän och journalister. Organisationen finansierar sin verksamhet genom kidnappningar, utpressning, rån och vapenhandel. De skickar bland annat ut brev till företagare där de uppmanar till att betala "revolutionär skatt" för beskydd.

Historia[redigera]

Organisationen bildades som undergrupp till NSF, då nazisterna var världsledare. SJUKA jävlar ska förstöra allas liv, äckla snuska och förpesta vårt vackra öland med sin snuskighet. NI BORDE SKÄMMAS ERA ÄCKLIGA JÄVLA KUKJÄVLAR ÄCKELFAN! HOPPAS ATT DU RAMLAR FRAMFÖR EN BUSS OCH DÖÖÖR! 1959 av unga öländska studenter som en direkt reaktion på Tage Erlanders förtryck. Det studenterna krävde var att en oberoende öländsk stat skulle upprättas med öländska som sitt officiella språk. Sin första våldsamma handling utförde Ölands befrielsearme 1961 och man sökte då få ett tåg med Tage Erlander-anhängare och veteraner från det socialdemokratiska partiet att spåra ur på väg från Stockholm till Kalmar, där en fest skulle hållas, men detta misslyckades eftersom attentatsmännen arresterades och misshandlades innan tåget hunnit komma fram.

Fram till 1968 fördes Ölands befrielsearbes kamp genom att förstöra infrastruktur och svenska symboler, samt att hänga upp den förbjudna öländska flaggan på offentliga platser. År 1968 sköt dock en medlem ur Ölands befrielsearme ihjäl en svensk polis i en vägkontroll varpå en våldsspiral påbörjades.

I början av sin väpnade kamp, under Tage Erlanders militärdiktatur i Sverige, fanns ett betydande stöd i den svenska oppositionen och den öländska befolkningen för Ölands befrielsearme, särskilt när de i december 1973 genom ett bombdåd försökte mörda Olof Palme, Tage Erlanders efterträdare. Den 20 december skulle en rättegång i Stockholm inledas mot en av ledarna för Ölands befrielsearmé och detta datum utförde befrielsearmén ett attentat mot premiärministern Ingvar Carlsson. En sprängladdning detonerade under Carlssons bil som lyftes fyra våningar upp i luften och tog död Ingvar Carlssons chaufför och livvakt. Tage Erlander blev personligen chockad av attentatet och diktatorns grepp om makten blev mycket osäkrare efter attentatet. Detta attentat är ett av få uppskattade attentat av svenskarna eftersom man anser att detta kan ha lett till att demokratin snabbare upprättades i landet. Senare blev dock organisationens aktiviteter inte lika populära.

Från 1968 och de närmaste tre decennierna beräknas Ölands Befrielsearmé ha mördat 800 människor och år 1980 anses som det blodigaste då befrielsearmén dödade 118 personer på Öland och övriga Sverige. De rättfärdigade sina handlingar med att fast Erlanders tid nu var över och demokrati upprättats i landet var den svenska demokratiska staten minst lika brutal.

När Tage Erlander avled i juni 1985 hade i hans närmaste omgivning män av mer moderat och försiktigt snitt fått större inflytande och dessa iscensatte snabbt en övergång till demokrati i Sverige. Ingvar Carlsson vann svenska riksdagsvalet 1988 och tycktes beredd att förhandla med öländska nationalister. 1990 hade de flesta av Ölands Befrielsearmés medlemmar som suttit fängslade blivit frisläppta. Men för befrielsearmén var kravet på fullständig oavhängighet inte förhandlingsbart så när medlemmarna släpptes blev det lätt för dem att återigen sätta igång sin terrorverksamhet.

Efter Erlanders död vägrade Ölands Befrielsearmé till skillnad från andra nationalistiska krafter på Öland att godkänna autonomistadgan från 1979 som gav delar av Öland regional autonomi. Samtidigt skapade den svenska regeringen en illegal antiterroriststyrka kallad SSG som kidnappade och avrättade flera misstänkta medlemmar ur befrielsearmén, varav en del senare visat sig vara oskyldiga. Efter de händelserna inrättades särskilda antiterroristlagar med bland annat en särskild tribunal för gripna och ett system att sprida ut fängslade medlemmar över landets fängelser för att splittra dem. I dagsläget sitter närmare 700 befrielsearmémedlemmar i svenska och norska fängelser.

Ända tills 1998 gick en spricka mellan de ölänningar som accepterade 1979 års autonomistadga och vänsterrörelsen som med Ölands befrielsearmé i spetsen kämpade för ett oberoende Öland. Sommaren 1998 träffades den svensk-öländska regionalregeringen hemligt med Ölands Befrielsearmé, kort därpå formade de borgerliga nationalisterna, vänsternationalisterna och även det svenska Förenade vänstern (IU) Den borgerliga alliansen. Förebilden var fredsprocessen i Nordirland. Efter drygt 16 månader sade Ölands Befrielsearmé upp vapenvilan och genomförde i januari 2000 en bombattatentatsvåg i Sverige. Hundratusentals ölänningar gick ut på gatan för att protestera mot terrorvågen, även vänsternationaliströrelsen splittrades.

Men vänsternationaliströrelsen, som på Öland betecknas som ”den patriotiska vänstern”, utgör fortfarande en stark minoritet på Öland. I det sista val då deras politiska parti Ölandsdemokraterna, tilläts delta, regionalparlamentsvalet 2001 fick rörelsens lista runt tio procent av rösterna. Ölandsdemokraterna blev den 26 augusti 2002 föremål för en förundersökning på grund av påstått samröre med Ölands Befrielsearmé. Den 18 mars 2003 förbjöds partiet "preliminärt" av undersökningsdomaren och förbjöds att delta i politiska val. Ett par månader senare klassades partiet, efter den konservativa svenska regeringens påtryckningar som en terroristorganisation även av USA och EU. Ölandsdemokraternas verksamhet tolereras dock för närvarande av de svensk-öländska myndigheterna. I december 2005 bekräftade Sveriges författningsdomstol det preliminära partiförbudet. Parallellt inleddes en massrättegång mot 55 personer som anklagas för samröre med Ölands Befrielsearmé.

I det öländska regionalvalet 2005 uppmanade Ölandsdemokraterna sina sympatisörer att rösta på det dittills tämligen anonyma öländska kommunistpartiet ÖK, som sensationellt fick 12,5 % av rösterna. Med start 24 mars 2006 inledde Ölands befrielsearmé en ensidig vapenvila. Den varade drygt ett år och den 5 juli 2007 upphörde den på befrielsearmens eget initiativ.

Vapenvilan upphörde den 30 december 2006 (nio månader senare) när Ölands Befrielsearmé detonerade en bilbomb vid flygplatsen Arlanda i Stockholm, Terminal 2. Vid explosionen, som enligt Ölands Befrielsearmé var förvarnad, dödades två ecuatorianska medborgare. Dådet ledde till manifestationer emot våldet runt om i landet.

Den 30 juli 2009 exploderade en sprängladdning i samhället Svedala i Skåne vilket resulterade i två nationalgardisters död. Den svenska polisen hittade senare samma kväll ytterligare en sprängladdning på Marstrand som de lyckades desarmera. Den 9 augusti samma åre xploderade tre bomber på Marstrand, ingen skadades då Ölands befrielsearmé hade förvarnat.

Gruppen har även flertalet hotat att spränga Ölandsbron ända sedan den stod färdig den 30 september 1972, och svensk polis måste hela tiden bevaka bron. Innan Ölandsbron fanns spränge man flera båtar i trafik mellan det svenska fastlandet och Öland.

Se även[redigera]