Adventure quest

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Brännvin är en destillerad spritdryck som ofta är gjord av säd eller potatis.

Brännvin används i drinkar eller som snaps, då ofta kryddad. Brännvin har inte lika höga renhetskrav som vodka, och kan tillverkas av ett bredare urval av råvaror.

I äldre svensk terminologi användes begreppet brännvin som en samlingsbeteckning på alla spritdrycker, inklusive exempelvis whisky och konjak. I dag används dock begreppet i första hand som ett namn på spritdrycker i "nordisk stil", och delas då huvudsakligen upp i okryddat brännvin och kryddat brännvin. Ett specialfall av kryddat brännvin är akvavit, som är kryddat med dill eller kummin, och är en skyddad ursprungsbeteckning inom EU.

Historik[redigera]

I Sverige började man bränna brännvin på 1400-talet, det första belägget är från Stockholms stadsböcker intill år 1500jordeböcker, tänkeböcker, skotbok och kämnärsräkenskaper – och avser stadens kruttillverkning, som utfördes av en av rådet utsedd förtroendeman, pulvermakare, som även var föreståndare för ”pulverhuset”, den byggnad i vilken krutet tillverkades och förvarades. Ingredienserna i krut var salpeter, kol och svavel, av vilka endast kol fanns inom landet, de båda andra måste importeras från utlandet. De tre ingredienserna blandades i ett tråg och massan fuktades med brännvin. Av stadens räkenskaper från 1460-talet framgår tydligt, att brännvinet då ännu inte användes till förtäring. Mot århundradets slut bidrog den nye pulvermakaren Tydeke Pulvermakare verksamt till bruket att dricka brännvin, förmodligen då han smakat på brännvinet vid kruttillverkningen och funnit det uppkryande. Bruket spreds till Tydekes vänner och snart slog han sig på tillverkning och försäljning av brännvin. Det kom till rådets kännedom och den 17 februari 1494 förbjöds Tydeke vid 12 marks böter att bränna eller sälja något brännvin i staden. Tydeke var ohörsam och 4 år senare, den 2 juni 1498, gjordes tillverkning och försäljning av brännvin till ett monopol genom beslut av rådet och endast Kort Flaskedragare fick bränna och sälja brännvin i staden. Tydeke fick inte ens bränna för kruthusets behov utan skulle mottaga det för kruttillverkningen behövliga brännvinet från Kort Flaskedragare, som hade ensamrätt att försälja brännvin åtminstone till den 20 juli 1507.[1] Svenska soldater på 1500-talet påstås ha lärt sig göra sprit av säd under sina fälttåg i Ryssland. År 1746 kom Eva De la Gardie på hur man gör sprit av potatis.

Till hovjägarebostället på södra Djurgården hörde två kryddträdgårdar, där man under 1700-talet odlade brännvinskryddor, då hovjägarna vid denna tid hade privilegium att bränna brännvin och driva krogrörelse. Under senare delen av 1800-talet lär brännvin ha använts som betalningsmedel till fabriks- och sågverksarbetare. Den anställde kunde sålunda på ett orätt sätt komma i skuld till sin arbetsgivare.

Kända märken[redigera]

Sverige[redigera]

Danmark[redigera]

Norge[redigera]

Finland[redigera]

Island[redigera]

Vanliga kryddor[redigera]

Synonymer[redigera]

Brännvin har under många år fått ett stort antal tillmälen eller smeknamn.

  • Spånken
  • Hojtarolja
  • Hodlarsaft
  • Eldvatten (från engelskans firewater, ofta benämning på dålig whisky)
  • Polarvätska

Se även[redigera]

Referenser[redigera]

Noter[redigera]

  1. Stockholm vid 1400-talets slut, Henrik Schück, Uppsala, 1940.

Tryckta källor[redigera]

Vidare läsning[redigera]


Mall:Fler källor Mall:Spritdrycker