Berg

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Ett berg är ett inverterat hål i marken, som i stället för att sticka in i jorden och visa dess innandöme, liksom sticker ut ur marken och döljer dess innandöme, eller kanske man i stället skall säga pekar upp mot himlen. Berg är höga, består av otroliga mängder klippa och sten, och om man klättrar på dem, så börjar man flåsa allt mer och mer, och svetten börjar lacka i pannan på en, om det inte sveper fram en kall vind och kyler ner, det vill säga. Vissa speciellt branta berg kräver rep, snöre och en hammare för att man skall kunna klättra på dem.

Många berg drar till sig självmördare som vill klättra upp på dem och . Speciellt berömda sådana berg är Mount Everest, Matterhorn, Anapurna och K2. Man tror därvid att bergen är besläktad med en viss sorts svamp som brukar infektera myror och få dem att klättra upp i träd för att där sitta och beundra utsikten, tills de svälter ihjäl, svampen växer upp rakt i dem, och sedan sprider de sina sporer över nejden. Tyvärr anses väl bergen vara jämförelsevis ineffektiva i jämförelse med nämnda svamp, för ungefär 3 av fyra bergsklättrare beundrar utsikten utan att dö, varefter de klättrar ner igen livs levande till civilisationen. Däremot kompenseras detta med att det finns mängder med berg i världen, på något oförklarligt sätt har alla dessa bergsklättrare fått bergen att spridas i stora mängder över nejden, och de är mycket välvuxna. Man skulle kanske kunna se bergen som en mer human version av denna sorts svamp.