Björne

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

”Hans Magasin är sedan länge tömt för sista gången...Nu äter vi tårta!”

~ Martin Ljung om Björne
Skivomslag till Obladors 3.e platta "Taste my magazine, Bitch!" 2008.


Björne är en f.d svensk magasininnehavare och Black Metal-sångare i bandet Oblador. Han är en uttalad kommunist och före detta medlem i Svenska kyrkans gosskör. Björnes fetischer innefattar: Snigelslem, Filmkort och Pepparkakor.

Magasininnehavare[redigera]

Exakt var, när eller hur Björne skaffade sitt numera kultförklarade magasin är en väl dold hemlighet som ingen riktigt vet. Vad man dock vet är att ett flertal kändisar har övernattat i detta magasin och i början av 90-talet ryktades det att Björne öppnat en mindre bordell nere i magasinets källare. Det ryktades även hästar på den här tiden.

Matvanor[redigera]

Björne har väldigt många pepparkakor. I hallen, i köket, i taket, på hyllor, på spisen etc. Alla ser dom ut att ligga i en tunna.

I den flerfaldigt oscarsbelönade dokumentären Björne: Pepparkaksgrisen så berättar Björne närgånget och osminkat om sitt starka pepparkaksberoende som slutligen resulterade i överdos som närapå kostade honom livet. Han hade då tryckt i sig fyra hela pepparkakshus samt en liten gumma. Denna upplevelse resulterade i att han skrev låten "Dead by gingerbread" som sedan hamnade på Obladors tredje platta "Taste my magazine, Bitch!".

Oblador[redigera]

Trots att Björne mer eller mindre alltid har varit omgiven av kändisar så bestämde han sig i slutet av 90-talet för att bli rockstjärna för att på så sett kunna bekanta sig med ännu fler. 1998 så bildade han därför Black Metal-bandet Oblador tillsammans med sina vänner Hugo(Gitarr), Snigel(Gitarr), Branka(Bas) och Anorak(Trummor). Bandet blev tidigt omtalat i pressen för sitt vilda festande och sina obskyra låttexter. Detta ledde efter ett tag till att gruppens manager Robert Gustavsson hoppade av våren 2001 för att istället satsa på en karriär som komiker. Något han idag ångrar djupt.

Med låtar som "Filmcard, my ass!" och "Snailfucker" blev dom genast omskrivna och höjda till skyarna av en enig kritikerkår.

Under 2006 så genomförde bandet en sjunde tysklandsturné som kom att gå till historien som en av dom mest katastrofala någonsin. Björne blev hög på lim, Snigel hittads livlös i turnébussen med snigelspår över hela skalet och gitarristen Hugo åtalades för intem indre än 15 våltäkter och 13 skogsbränder. Strax efter den sista spelningen i Bremen så hittades Björne halvt medvetslös i turnébussen efter ett av sina många pepparkaksrace.

Den 14.e juli så släpptes Obladors hett efterlängtade 3.e platta "Taste my magazine, Bitch". Skivan sålde snabbt i över 3 miljoner exemplar världen över och singlarna "Flesh, Blood and kinderägg" samt "Dead by gingerbread" spelades flitigt på ett flertal ålderdomshem.

Under slutet av 2008 så började vänner och bekanta att observera en kraftigt röstförändring hos Björne. Han började mer och mer låta som skådespelaren Pontus Gustafsson. Detta medförde även att Björnes sångröst drabbades hårt och just nu vet ingen om Björne kommer att fortsätta som sångare i Oblador eller satsa på en solokarriär. Under oktober samma år så började rykten om att Björne sparkats ifrån bandet och istället ersatts av programledaren Täppas Fogelberg att florera. Dessa visade sig dock vara falska.

Björnes förändrade röst har även lett till de misstankar som finns om att Björne redan tidigare inlett en solokarriär under aliasnamnet Håkan Hellström. I låten "Två steg från paradise" kan man tydligt höra att det i själva verket är Björnes röst som hörs. Björne förnekade dock själv detta vid en intervju där frågan togs upp varvid han sade de numera bevingade orden "Om jag skulle varit från Göteborg skulle jag ha dragit fler tråkiga vitsar". Dessa ord ses i sig som nog till bevis för att Håkan Hellströms röst faktiskt bara råkar likna Björnes.

Hittils har bandet hunnit släppa tre plattor: Fuck Suck Duck 1999 The Snail Massacre 2003 Taste my magazine, Bitch! 2008

Kommunism[redigera]

Björne är sedan slutet av 80-talet uttalad kommunist. Han anser att det klasslösa samhället där han själv är enväldig härskare vore det bästa sättet att styra världen. Björne själv gick dock aldrig i skolan och fick således inte ens uppleva första klass. Där i mot så gick han på gymnasium (drivet i hans egen källare) i linjen peparkaks-missbruks-snigel-misshandels-ekonomi.

Björne festar med Jan Myrdal under Maoisternas årsmöte 2003.

Flytten från magasinet[redigera]

Under 2007 så tvingades Björne att lämna sitt kära magasin då skulderna till kronofogden blivit allt för stora. Magasinet sanerades och byggdes sedan om till "Pizzeria Vineria". Under saneringen så fann man resterna efter två aliens vid namn Lill-Bobbs och Mago som visade sig ha bott på vinden under flera år. Björne blev åtalad för aliensmuggling men släpptes snart i brist på bevis

Under senare år efter pepparkaksberoendet började Björne upptäcka snuset (igen) när det hamnade i blåsväder i EU. Egentligen hade han detta beroende långt innan pepparkaksberoendet, upptäckt av en slump eftersom en video hade börjat spridas på Björne Backstage när han fortfarande spelade in filmer i magasinet. "Var fan är jag?" kunde man höra Björne säga mellan tagningarna, efter att han hade tagit en rejäl prilla Oden's Extreme lös, som ledde till att han blev så brutalt snusbäng 58 timmar om dygnet. Har man tur så kan man idag se Björne, snusbäng som ett jävla djur, vandrandes på Stureplan på klockslaget när "Björnes Magasin" brukade visas förr.

Länkar[redigera]

Björne intervjuas i radio inför släppet av "Taste my magazine, Bitch"

--RockyDennis 1 december 2008 kl. 02.23 (UTC)