Black metal

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Black metal, eller blacmetallus (Bm) är en sällsynt metall som börjar sjunga kristna ballader när man petar på den. Med åren blir den allt mer sällsynt eftersom tjuvjägare och plundrare, som Indiana Jones, vill åt hemligheten bakom dess underbara sångtoner.


De första upptäckterna[redigera]

Den första biten av metallen hittades 1342 och låg 15 meter in i en av Göran Perssons fettvalkar. Den togs om hand av Hulliganregionens president Gorgonzola för vidare undersökning. Man trodde från början att metallen var en typ av bomull, men det visade sig senare vara falskt eftersom det faktiskt var en bit metall av mycket metalliskt slag. Den andra biten fann man 1475, denna låg djupt nere i Astrid Lindgrens hårbotten. Denna bit kom senare att bli grundaren av Marieberg Köpcentrum och Sveriges tredje kung.

Profetior[redigera]

Sedan dess upptäckt har metallen setts som en helig artefakt och det har bildats grupper som enas i syftet att tillbe metallen och dess musikaliska egenskaper. Exempelvis sägs det att den stora kuben, som dyrkas av en stor sådan grupp, i den saudiarabiska staden Mecka i själva verket är ett uråldrigt block av denna metall som huggits ut av ett forntida folkslag från yttre rymden. Det ryktas om att detta är det folkslag som också byggde de stora pyramiderna i nordöstra Afrika och på den amerikanska kontinenten.

En annan blacmetallus-dyrkande grupp lär ha startat ett krig mot folken i mellanöstern under medeltiden för att återta en artefakt som möjligtvis kan ha bestått av black metal. Denna artefakt lär av gruppen ha kallats för den Heliga Graal, dock har uttalet varit mycket omdebatterat. Inte förrän år 2009 lyckades nobelpristagare August Strindberg bevisa att det egentliga namnet på artefakten var den Heliga Growl, som har sitt ursprung i de tidiga engelska musiktermerna.