Döden-döden-terapi
Från Psyklopedin
Döden-döden-terapi är en psykoterapi med flera användningar, bland annat:
- att hålla borta sin egna eller andras rädsla för döden,
- att skrämma upp sig själv eller andra för någonting genom att påminna om döden-döden,
- att skapa eller upprätthålla en kulturell bild av sig själv såsom varande ett missfoster.
Döden-döden-terapi uppfanns av Astrid Lindgren, nu död, tillsammans med hennes kompisar.
Döden-döden-terapins kärna består i att man utsäger frasen "döden, döden, döden, döden ..." tills man tappar andan – därefter gör man ett s.k. "nytag" genom att utsäga frasen igen. På programspråk skulle detta uttryckas:
define boolean doomsday = false;
repeat
repeat
say "döden, ";
until no_air_in_lungs;
until doomsday;
Det vill säga fortsätter man i evighet, och drar bara på andan när luften i lungorna tagit slut.
Det finns en stor samling förstärkande aktiviteter som man brukar ta till för att förstärka effekten av terapiformen, nämligen:
- vifta med en dödskalle, och tänka: "att vara eller icke vara, det är frågan",
- långsamt veva i luften med en yxa eller en förskärare,
- hålla ett leksaksskelett som man skallrar med aggressivt,
- binda en strypsnara eller en slips som man håller upp i luften samtidigt som man utsäger det obligatoriska "Döden, döden, döden, döden ... (etc)",
- att dansa vildsint och sprattla med benen samtidigt med "döden, döden, döden, ... ".
Döden-döden-terapi är speciellt populärt som en gruppterapi bland goter.
