Djurrättare

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Djurrättarna (Bombasticus stupidus degenerata) är en sorts djur som, trots att de förnekar det, är nära släkt med evolutionspsykologerna. Djurrättare är de enda däggdjuren med gifttänder. När de biter är giftet 100 till 200 gånger starkare än en havsorms. Variationen beror på att vissa djurrättare är vegetarianer och saknar de delar av giftet som är till för att börja smälta bytet medan det fortfarande lever och ännu inte har svalts och alltså har lite svagare gift. Å andra sidan har vegetarianska djurrättare till skillnad från sina köttätande motsvarigheter fyra magar, våmmen, bladmagen, nätmagen och löpmagen. Alla djurrättare, oavsett om de äter kött eller är vegetarianer, har fyra hjärnor (hjärnvåmmen, bladhjärnan, näthjärnan och löphjärnan), det är därför de är tillräckligt lika varandra för att räknas som samma art. Giftet kan även sprutas ur gifttänderna, och förvandlas då till högeffektiv napalm spetsad med självantändningsmedel. Den formen av giftet används till effektiv mordbrand.

Djurrättarna påstår sig vara ute efter att skydda djur från lidande, men i själva verket bryr de sig bara när det är människor som plågar djur och inte när det är andra djur som gör det. Detta avslöjar att djurrättarna inte alls är ute efter att hjälpa djur, utan bara tycker att det är väldigt roligt att demonisera och låsa in människor. Djurrättarna försöker bortförklara detta med att människor har en förmåga till medvetna val vilket, förutom att säga emot deras eget påstående att människor bara är djur, även avslöjar djurrättarnas plan att driva en sådan häxjakt på människor som kan göra medvetna val att människor tvingas att låtsas att de inte kan göra medvetna val. Detta för att fördumma mänskligheten så att det blir mer krig och miljöförstöring och annat som djurrättarna tycker är kul. Adolf Hitler var en tidig djurrättare.

Fler självmotsägelser[redigera]

Djurrättarna säger även emot sig själva genom att hänvisa till människors släktskap med djur som "bevis" för att "tänket" skulle vara liknande, samtidigt som de glömmer att djurens släktskap med växter och bakterier enligt samma "logik" skulle bevisa samma sak om dem. Djurrättarna hatar alla som anser att växter kan tänka/känna mer än vad Hitler hatade judar, och älskar att bränna ner laboratorier som undersöker växters nervsystem (speciellt om undersökningarna sker med bedövning). Djurrättare förstår inte att statistik om att "djurplågare" oftare än andra skulle misshandla människor kan förklaras med att domstolarna diskriminerar i sina gissningar om vem som begick brottet (precis som etnisk diskriminering), och inte heller förstår djurrättarna att deras antagande att "djurplågare" lika gärna skulle kunna misshandla människor är som att påstå att alla som kan slakta/jaga/avliva djur lika gärna skulle kunna mörda människor.

Adolf Hitler[redigera]

Adolf Hitler var vegetarian (trots att hans drogmissbruk avslöjar att han absolut inte var någon renlevnadsmänniska, vilket tyder på att han var etisk vegetarian), han vårdade sin hund mycket ömt och slog den aldrig, och införde i Nazityskland djurskyddslagar som på den tiden var de strängaste i hela världen. Bland annat fick husdjur som hundar och katter inte alls användas som försöksdjur i experiment där skadedjur som råttor hade fungerat lika bra, och även för skadedjuren skulle lidandet minimeras. Hitler införde dessa lagar redan några månader efter att han tog över makten, han införde djurlagar innan han införde raslagar.

Hitler ansåg att det var djurvänligheten som utmärkte arierna som ras. Så när Schafer, Begar med fler nazityska upptäcksresande (som på Hitlers och Himmlers uppdrag letade efter Atlantis) upptäckte att Tibetanerna också var djurvänner (även om de inte var djurrättare, de var bara själva vänliga mot djur utan att förfölja de som inte var det), bestämde Hitler av den anledningen att sneda ögon inte var något hinder för att räknas som arier, vilket banade vägen för Nazitysklands allians med Japan och därmed andra världskriget.

Djurrätteriet spelade en stor roll i Hitlers utveckling mot en allt mer extrem rasist. Djurrättstankarna suddade ut gränsen mellan djur och människor i Hitlers föreställningsvärld, vilket lät honom räkna vissa människor (särskilt judar och före 1942 även slaver) som djur. Hitler beordrade att dessa människor, som han själv och hans underhuggare kallade för "skadedjur", skulle utrotas med så lite lidande som möjligt. Därav gaskamrarna, vars syfte var att döden skulle ske fortare än en utdragen svältdöd.

Utbredning[redigera]

Djurrättarna är utbredda i en stor del av världen. Deras starkaste fäste är Australien men de styr även många andra länder, inklusive Sverige.

Tidigare var Spanien fritt från djurrättare, men nu har en våg av djurrättare spridit sig till Spanien. Detta har resulterat i att tjurfäktare har blivit en utrotningshotad art som helt försvunnit från vissa spanska provinser. På grund av Spaniens stränga karantäner mt djur utifrån var det svårt att avgöra hur djurrättarna kom till Spanien, men upptäckten att virus kan förvandla människor till djurrättare ledde till att smittkällan kunde spåras till Hollywood i USA. Ljushåriga spanjacker som blivit mobbade för sitt ljusa hår hade flytt till Hollywood och där smittats med djurrättarviruset. Några av dem hade dessutom blivit tillräckligt rika för att bli immuna mot mobbning och återvänt till Spanien redan under inkubationstiden, innan sjukdomen bröt ut och alltså medan de fortfarande var människor, och därmed kringgått karantänen och fört med sig djurrättarviruset till Spanien. Där det har orsakat ett j䤤a helvete i ett tidigare förskonat ekosystem.

Djurrättarna själva saknas i stort sett och har ingen makt i Kina, men andra grupper som delar djurrättarnas intresse för miljöförstöring, självmotsägelser och förföljelse av människor (kapitalister som kallar sig för kommunister) styr där istället. Om dessas många likheter med djurrättarna beror på faktisk släktskap (som mellan hästar och åsnor) eller på konvergent evolution (som mellan vargar och pungvargar) är inte säkert avgjort.

Varianter som förnekar sin uppenbara släktskap med varandra[redigera]

Det finns olika varianter av djurrättare, som alla är nära släkt med varandra men förnekar släktskapen. De som kallar sin religion för "okränkbara rättigheter" vill inte erkänna sin släktskap med de som kallar sin religion för "största möjliga lycka åt största möjliga antal". "Okränkbara rättigheter"- varianten påstår att de utmärker sig genom att anse att lycka inte kan kompensera andras lidande och att lycka och lidande inte kan mätas, men i praktiken struntar de i det dels genom att själva godta att djurförsök används om det kan bota människors sjukdomar men inte för att ta fram skönhetsprodukter (alltså ett mått på andras lyckofördelar, trots att de påstod att det inte gick att mäta) och dels genom att skilja mellan "betydande" och "obetydligt" lidande (alltså ett mått på lycka/lidande IGEN!). Kort sagt finns det ingen större skillnad mellan de båda grupperna, men de fortsätter att förneka sin släktskap ändå.

De laglydiga djurrättarna, som hänvisar till lagar, förnekar likaledes ofta sin släktskap med de olagliga djurrättarna. Detta trots att båda förlitar sig på våld, enda skillnaden är att de laglydiga är lata och lämnar våldet åt staten medan de olagliga är flitigare och gör det jobbet själva. De delar också liknande självmotverkande effekter: precis som minkar som de olagliga djurrättarna släpper ut först skadar miljön och sedan dör, så leder de laglydiga djurrättarnas regler om att "göra slut på djurs lidande" till att även utrotningshotade djur avlivas och deras regler om djurförsök försenar experiment på djur som inte är utrotningshotade så att resultaten inte hinner användas för att rädda de utrotningshotade arterna innan de dör ut. Men trots allt detta så förnekar de laglydiga djurrättarna envisare än åsnor sin släktskap med sina olagliga kusiner.

Laglydiga djurrättare är ofta köttätare, men olagliga djurrättare är nästan alltid vegetarianer.

Eftersom laglydiga djurrättare (undantaget de som är poliser) inte använder sina gifttänder, så donerar de dem till poliser genom transplantation. Flera rotlar inom polisen har visat intresse för sådana gifttänder, men hittills är det bara transplantationer där mottagaren arbetar inom djurpolisen som har lyckats. Alla poliser i andra rotlar har antingen tvingats amputera sina transplanterade gifttänder eller avlidit. De olagliga djurrättarna däremot behåller sina gifttänder för sig själva. Men generna för att utveckla dem är desamma, så de är samma art. Det är bara det att den ena varianten har blivit amputerad.

Hur man botar en djurrättare[redigera]

Djurrätteri är svårt att bota, men det går. Det effektivaste sättet att bota en djurrättare är att få andra djurrättare att tro att den första djurrättaren är en djurplågare. Om den första djurrättaren verkligen har plågat djur eller inte är oviktigt, det viktiga är att de andra djurrättarna tror att han/hon/hen har gjort det. Denna bild måste upprätthållas över tid, tills den första djurrättaren tröttnar på djurrätteriet och dess anklagande häxjakt, och därmed inte längre är någon djurrättare utan alltså är botad. Och sedan är det bara att fortsätta med nästa djurrättare. Och nästa. Och nästa, och så vidare. Den sista djurrättaren kan bli lite krånglig, eftersom det då inte finns några andra djurrättare som kan anklaga den för att vara djurplågare, men då kan andra rycka in och låtsas vara djurrättare och anklaga den sista riktiga djurrättaren för att vara djurplågare. Det finns en viss risk att en del av djurrättarna under botandeprocessen kan bli dödade av andra djurrättare, alternativt ta livet av sig, men de som överlever blir botade och får ett liv värt att leva så det är det värt. Förekomsten av självmord kan dessutom minskas om djurrättarna som håller på att botas blir upplysta om att djurrätteri kan botas, så att de kan få ett liv värt att leva fast de är stämplade som djurplågare.

Trivia[redigera]

  • "Mördarkaninen" i Monty Python Holy Grail var inte en kanin, utan han var en ovanligt kortväxt djurrättare.
  • Djurrättarna har världens största penisar. Detta gäller även honorna, trots att de i övrigt kan se mycket feminina ut. Se kön.
  • Mamma Mu var inte en djurrättare, utan det var Rånartjänst som spred ut ryktet att hon var det.
  • Brigitte Bardot föddes inte som djurrättare, men blev det efter en virusinfektion.
  • Virus som förvandlar människor till djurrättare smittar bland annat genom förorenad marijuana.