Göran Persson och Svetsarkriget

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Göran Persson och Svetsarkriget är en fantastisk film som har premiär nu i dagarna. Handlingen berör en kamp mellan den gamle pampen och den nye.

Handling[redigera]


Det är en varm och solig dag. Göran sitter i sin trogna länsstol i Övre Torp och sörplar smör. Trots att stolen normalt står på sjunde våningen gör den förhöjda vikten att den numera bågnat ner till tredje. Göran sjunger glatt och gurglande med i den gamla hyllningslåten som just spelas på radion, "Heil-diddle-diddle deil diddle-diddle Göran". Livet är så gott det bara kan vara när han hittar en isterkaka och doppar i drinken, men plötsligt händer det. Kantaten avbryts med ett viktigt meddelande. Radion låter meddela att från och med idag är inte Göran Persson den fetaste ledaren Sverige haft, nu har denna titel tagits över av Stefan Löfven.

Göran blir så arg att han reser sig upp, och därmed öppnar upp marken ett par våningar ner. Han tar sin smörgrogg och kastar på dörren, där den träffar Anitra Steenskalle som faller ihop i en liten hög. Så får det inte gå till! Göran beväpnar sig med ett par grisfötter och hoppar in i sin lätt förstorade Rollce Royce. "Mot Sagerska Palatset" vrålar han så att chauffören svimmar. Det visar sig att hans normale chaufför råkade stå i vägen vid middagen igår och det blev därmed inte så mycket kvar av honom. Istället anställde Anitra en väl försupen och neralkad Fredrik Reinfeldt, och orden "Sagerska Palatset" blev för mycker för honom. Göran muttrar lite, tar en tugga på hans mage innan han själv rullar fram till förarstolen. Nu ska här bli åka av!

Efter en lugn färd i 280 genom hus och tunnelbanestationer ankommer Göran Sagerska palatset. Tyvärr står ett par livvakter utanför och gör sitt arbete, men de var inte många fler än att de rymdes i en förmiddagsmunsbit. Göran störtar in i Stefans rum och vrålar "Vad är det här för fasoner? Det är jag som är den fetaste - och jag kan bevisa det!". Löfven reser sig upp och med en lätt dreglande ton förkunnar han att så inte alls är fallet. "Nya regler nu för tiden. Vi mäter inte kilo fläsk utan kilo näsa. Och min väger 3,5. Sådeså!"

Göran blir förskräckt. Han inser att Stefan har rätt, både att ändra lagarna och om näsan. Nog hade Göran haft en stor näsa en gång, i samma kaliber som Stefan, men den låg allt för nära munnen för att finnas kvar någon längre tid. Han står förstummad kvar innan Steffo tar upp sin svetskolv. "Ut, annars svetsar jag av hela magen så kan du inte ens vinna den kampen". Plötsligt får Göran en lysande idé. Han ska stjäla Stefans svetsarkolv och svetsa av honom näsan och sätta på sig själv. Bara så kan han vinna. Full av lurendrejaranda valsar han ut, men kommer tillbaks samma natt. Stilla tassar han fram till himmelssängen och tänker bända svetskolven ur handen, eftersom Stefan aldrig kan släppa den. Men till Görans stora förvåning är det tomt i sängen, så när som på ett papper med slumpvis siffror som det står Budget på. Göran anar oråd och kapar den statsministeriska privatraketen och flyger till Övre Torp.

Precis som han trodde, där har han Stefan. Mitt i färd att svetsa på sig en ännu större näsa gjord av magen till en av Görans gödgrisar. Han landar och kliver ut. "Nu du Stefan, nu har du sått din sista potatis!" gormar han och slås av en tanke. Om han bara kan köra upp tillräckligt många potatisar i näsan så kan den bli ännu större - och potatis har han gott om, det går ju att göra flottiga chips av. Men mitt i potatisstoppningen riktar Stefan svetskolven mot Göran som brister ut i en stor låga. Göran slåss för sitt liv och faller ner i den lokala sjön Båven. Fettet gör att vattennivån stiger så mycket att det bildas en tsunami som sveper bort Stefan till Karelen. I samma veva ökade trycket på jordens inre så mycket att 76 vulkaner fick utbrott på Island, och all flygtrafik stängs för ett par år framöver. Stefan blir med andra ord fast i Karelen och kan inte komma tillbaka.

I och med detta så är det otvivelaktigt Göran som är den fetaste ledare i Sverige, och han kan åter sätta sig ner i sin länsstol och njuta av resten av den nu lätt härskna smörgroggen. Slutet gott, allting gott.

Musik[redigera]

Som alla filmer hade denna också musik, som självklart passade Görans lynne.

  • Heil-diddle-diddle deil diddle-diddle Göran. Gammal tysk bit, framförd av svenska folket i radio.
  • Vem är jag om inte fettet? Frågande låt, framförd av Göran.
  • Jag är en alkad Reinfeldt. Sorgesång, framförd av Fredrik.
  • Länge leve Löfven. Marsch, framförd av Stefan.
  • Krig. Krigsbit, framförd av Bonnie Tyler och Bonnen.
  • Allt är i ordning, glad låt, framförd av Göran.

Skådespel[redigera]