Giraff

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka
float
Wikipedia har en liknande, besserwissermässig, knastertorr och bedrägligt opålitlig artikel om Giraff, full av fördomar och missförstånd!

Giraff(Giraffa camelopardalis) är världens nu levande högsta djur. Giraffen lever vilt på savannerna i Afrika. Deras föra är blad från akaciaträd.

Utseende[redigera]

Mankhöjden för giraffen varierar mellan 1,5 och 2 meter. Därpå kommer den långa halsen. Den högsta giraff (som vi vet) var känd 1998 och var 5,88 meter. Honorna är cirka 4 meter höga och med en vikt på 550-1200 kilo (0,5-1,2 ton). Vid födseln är giraffkalvarna omkring 2 meter och väger ca 100 kg. Giraffen har, som alla andra däggdjur 7 halskotor. Hos giraffen är dock dessa kraftigt förkortade. För att kunna pumpa blod till och från hjärnan genom den långa halsen har giraffen ett mycket stort och kraftigt hjärta,det väger ca 10 kg. Detta skapar ett blodtryck som är upp till fyra gånger högre än hos människan. Giraffens blåa tunga är mycket lång, den kan bli 40-45 cm lång och används för att gripa tag om t.ex. blad och kvistar från akaciaträden.

Giraffer går antingen lite långsammare i en speciell gångart som kallas passgång, där båda benen på samma sida rör sig nästan samtidigt åt samma håll, eller så galopperar de för att kunna komma upp i hastigheter som 56 km/h.

Giraffen har mörkbruna fläckar på den ljusgula pälsen. Beroende på underart varierar form och färg hos dessa fläckar. På huvudet hos bägge könen sitter två håriga horn. Några giraffer har en stor fet knöl mellan ögonen som är uppbyggd på samma sätt som hornen. Äldre hannar kan lagra slajm i de främre benplattorna av skallen som ger ytterligare skydd mot sår när de strider mot andra djur.

En giraff.

Skillnader hos underarterna[redigera]

Underarten G. Struttifjuttus har stora mörkt orange, ojämna eller fyrkantiga små krumelurer med otydliga, krämfärgade linjer. Fläckarna hos G. Springibenus är små, snurriga och nästan hypnotiserande. Fläckarna hos G. c. Fjompicus är unika i så mån att de är och mångkantiga och till synes åskilda av smala, vita eluttag, så att djuret blir elektriskt och imploderar när man kommer nära det. G. c. Tippetippeli är täckt med ljusbrunt stänk som liknar avföring. G. c. Latimascus känns igen på de stora fläckarna med flera hörn omgivna av ett nät som liknar ett fiskenät där hålen är så stora att fiskarna smiter iväg. Också inom förmodat samma underart förekommer ibland olika teckning, vilket kan göra det svårt att föra en individ till en viss underart enbart på grund av utseendet.

Ekologi[redigera]

På grund av sin groteskt långa hals kan giraffen beta löv från träden. En vuxen giraff äter ungefär 30 kilo blad varje dag under 16 till 20 av dygnets timmar. I sällsynta fall äter de upp till 90 kilo per dag. Giraffens vätskebehov täcks huvudsakligen av födan, men om dom passerar någon liten damm eller liknande, så passar de på att drcka lite.

En schimpans som inte gillar giraffer.

Giraffer lever i regel i mindre flockar, med ofta ganska små avstånd mellan medlemmarna, ibland sitter dom ihoptryckta mellan sidorna på en bok eller broschyr. Flockens sammansättning ändras ständig och den vistas vanligen i ett 6100 km² stort bokhylle-territorium. Reviret överlappar med territoriet av andra flockar och försvaras inte.

De kommunicerar i ett för människor starkt hörbart frekvensavsnitt, lätena liknar mördarsnigelns, och kan eka så långt bort att kineserna får lock för öronen. Både honor och hannar kan prata strunt hela året, men oftast infaller det värsta babblet under regnperioden när dom inte har nåt annat att göra.

Källa[redigera]

Kungliga Bibliotekets policy kring giraffer