Glädje

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Glädje är ett brott enligt svensk lag. Det ger ett fängelsestraff på obestämd tid.

Uppkomst[redigera]

Enligt sägnen uppkom glädjen när några naiva ungdomar för första gången i sina liv konsumerade alkohol och då först upplevde en känsla av eufori, eller glädje. De insåg dock inte vilken knipa denna sinnesstämning försatte dem i, då de inom kort var tvungna att antingen springa och kräkas, sjunka ned i djupa depressioner (vilket i sinom tid ledde till att några hängde sig) eller bara bete sig som enfaldiga idioter.

Spridning[redigera]

Glädje är, enligt forskarna, en mycket smittsam sjukdom som, enligt anarkisterna, inte bör bestraffas. Det skulle förklara hur den kan ha spridit sig så snabbt till världens alla hörn (förutom till Nordkorea, där är lyckligtvis glädje fortfarande sett som ett kapitalistiskt påhitt, nordkoreanerna vet dock att "glädje" och "kärlek" finns i lika liten utsträckning som "demokrati", ty den enda sanna demokratin är Nordkorea). Forskarna har undersökt konsekvenserna av glädje och funnit dem mycket ödesdigra: Ett enda leende leder till att en hel grupp plötsligt kan försättas i en djup trans som inte leder någonvart förutom till krossade drömmar och hjärtekval.

Aktion[redigera]

På senare tid har en grupp icke-önskvärda och oälskade människor kommit fram till att något måste göras åt detta. Dessa kallar sig pessimister och ägnar sitt liv åt att ständigt tro att allt bara blir värre. Under 90-talet och 2000-talet började dock extremister ingå i deras led, vilket ledde till att pessimisterna splittrades i två läger: De allmänt bittra och emobarnen. De allmänt bittra är, förvånande nog, bara allmänt bittra, hatfyllda och misantropiska. Emobarnen är jobbiga små snorungar som helst ska torteras och skjutas i knät. Frågan är dock om de bör ätas. Barn brukar vanligtvis vara gott (spädbarn sägs smaka som fisk medan människokött i allmänhet sägs smaka lite som kyckling), men deras smink och fula lugg lär dock förstöra den annars så glädjebringande smakupplevelsen. Åh nej, glädje var ju ett brott. Jag säger i och för sig inte att jag har ätit ett barn. Om det inte imponerar på tjejen som... nej, glöm det förresten. Jag kan klara det själv. Men jag kan nog behöva råd ändå. Jag kanske ska ljuga och påstå att jag är arton år så jag kan skapa ett konto på Flashback så att jag kan fråga dem och låta dem hjälpa mig med mina små tonårsproblem. Ja, så gör jag!