Hyttsill

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Hyttsill är en tradition som uppstod på Kosta glasbruk i Småland under den stora träbristen 1854. Istället för att elda med spillved från de lokala sågverken sökte man sig till regionala sjöar där man i industriell skala började fånga fisk. Fisken, vilken man tog livet av genom att kasta slipade kristallserviser på den, placerades på s.k. hyttaplankor varefter man tvångsmatade den med krut. Plankorna med krutfisken placerades sedan under degelugnar och tändes där på med en stubin. Krutmatad fisk användes som energi till de Småländska glasbruken ända fram till mitten av 1960-talet då man i allt större utsträckning började övergå till att använda gas, el och olja. Krutmatad fisk används emellertid fortfarande på glasbruk i avlägsna delar av tredje världen, som t.ex.i Smykehuk.

Nutida ritualer samt begreppen hyttgris och hytthäst[redigera]

Trots att hyttsill som bränsle har passerat sina glasdagar har man i Småland med jämna mellanrum hyllningar till de fallna fiskarna. Dessa rituallikna hyllningar har under de senaste decennierna utvecklats till en mångmiljardindustri. Hyllningarna, hyttsill som de kort kallas, går ut på att man matar tyska och amerikanska turister med rutten torsk och till det bjuder på filtrerad mäsk. När turisterna börjar bli lite onyktra och den serverande personalen förklarar för dem att de fått fiskarnas andarna inkarnerade i sig, börjar man diskret länsa turisternas plånböcker. Till traditionen hör att de därefter vaknar upp på ett gärde med en s.k. hyttaplanka innanför sina byxor.

Tillställningen hyttsill finns även i en icke kommersiell julversion avsedd för småländsk lokalbefolkning. Vid dess tillfällen använder man inte fisk utan en liten gris som man spänner fast i en stor slangbelleliknande anordning. Denna spänns framför en glasugn av den jollrande lokalbefolkningen tills anordningens elastiska band uppnått en tillräcklig styvhet. När detta är klarat släpper man dessa tillsammans med lilla grisen så att denna hastigt slungas in i den 1400 grader varma degelugnen. Grisen flyger häftigt in i ugnen och därefter tillbaka. När bandet har gungat fram och tillbaks en stund är den lilla grisen inte färdiglagad men väl väldigt yr. Alla deltagare skrattar då ett rituellt skratt och sätter sig vid ett dukat långbord och äter häst - därav begreppen hyttgris och hytthäst.