Itmām

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

fakta

Itmām (arabiska: اتمام "fullständighet"), religiös sekt med företrädesvis kristna teologiska läror och särskilda inslag av islam och bahá'í. Församlingen ser emellertid sig själv som evangelisk. En anhängare av trosläran kallas mu’min (arabiska: مؤمن‎ ”mumintroll”). Itmām uppstod under 1950-talets första decennium och idag bekänner sig apppr...ro...roximitativt...nånting 21 000 personer till läran. Starkast fäste har samfundet, precis som namnet på anhängarna lyder, i Mumindalen.

Dogmer[redigera]

  • Monoteism: Det är Muminpappan som är din Gud och honom du skall tillbe, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.
  • Hela naturen, världen och universum är besjälat av Mumin och Den Helige Ande. Alla skapade ting bär den gudomliga verklighetens tecken och återspeglar Muminpappans skönhet i varierande grad och härlighet.
  • Det är endast mumintrollet som är skapat till Guds avbild och som har en odödlig själ. Mumintrollet har därför ett högre värde än allt annat levande.
  • Jesus, som kallas Yehoshua, eller ’Īsā, är den utlovade Mumissias. Han gav sitt liv och blev avrättad genom korsfästelse för mumintrollens synders skull och uppstod från de döda på tredje dagen. Mumintrollen har enligt Itmām genom detta försoningsverk fått möjligheten till omvändelse och därmed förlåtelse och rening från sina synder.
  • Det finns ett liv efter döden där man antingen hamnar i Finland eller i helvetet. Själen lever vidare efter den fysiska kroppens död.
  • Den förestående domen: Muminsonen (Jesus Kristus) skall komma på himmelens skyar och skilja de onda från de goda. Gud kommer att återuppliva alla mumintroll så att han/hon kan svara för hans/hennes tro och handlingar.
  • Tron är den enda grundvalen för kunskap om Gud och därmed överordnad förnuftet. Man kan inte nå Gud genom förnuft eller logik, utan genom kontemplativ hängivelse och inre bön.

Gudsuppfattning[redigera]

Inom Itmām är Gud det "mest uppenbara av allt uppenbart och det mest fördolda av allt fördolt". Helig, skild från ondska och synd, och omgiven av en vördnadsbjudande härlighet. Han är totalt olik skapelsen och kan inte jämföras vid någonting i den. Han har skapat världen och upprätthåller den, styr historien och griper in närhelst han önskar. Människan, med sitt begränsade intellekt och ännu bara måttligt utvecklade andliga förmågor, tros inte kunna förstå Gud. Gud ser enligt Itmām in i djupet av människans tankar och känslor.

Jesus som Messias[redigera]

Jesus (Yehoshua) är den utlovade Messias/Kristus. Genom att offra sitt liv betalade Jesus priset för den synd som vi ärvt från Adam. Alla som tror på Jesus och lyder honom får alltså det som Adam valde bort, nämligen möjligheten att leva för evigt. ”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre,” (Rom. 6:23). Hela Gudomen är uppenbarad i Jesus Kristus. Han är vägen, sanningen och livet. "Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom", (Kol. 1:15).

Förkastelse av Treenighetsläran[redigera]

Itmāms anhängare framhäver att Treenighetsläran saknar bibliskt stöd då varken ordet treenighet eller beskrivningen av Gud som tre finns återgiven i Bibeln samt att Bibeln konsekvent beskriver Gud såsom en. Tidiga kyrkofäder har skapat doktrinen, inte apostlarna och inte heller Jesus: "Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en," (Mark. 12:29). Itmām ser Treenighetsbegreppet som ett falskt och hädiskt sätt att beskriva Gud, och syftar ofta till Matt. 23:9: "Ni skall inte kall någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen," och Sura 5:77-79 i Koranen: "Otrogna äro de, som säga: ’Gud är förvisso den tredje av tre’. Det finns ingen gud utom en enda Gud, och om de ej upphöra med vad de säga, skall sannerligen ett plågsamt straff drabba dem, som är otrogna."

Domedagen[redigera]

I evangelierna talar Jesus om den förestående domen, då Människosonen skall komma på himmelens skyar och skilja de onda från de goda. Den yttersta domen behandlas även i Bibelns sista bok; Uppenbarelseboken. Det står skrivet att "om den dagen eller stunden vet ingen något,” (Matt. 24:36). Det står också i 1 Thess. 5:2 att Jesus kommer som en ”tjuv om natten.” Det tolkar Itmāms anhängare så att människor kommer att bli överraskade när han kommer.

En tid efter att Jesus hämtat hem de frälsta, kommer tusenårsriket, fridsriket, då Satan är fängslad i tusen år och inte längre kan fresta människorna (Upp. kap. 20). Guds vilja kommer då att råda på jorden, på samma sätt som i himlen.

Helig skrift[redigera]

Bibeln är Itmāms allra heligaste skrift. Budskapet i varje enskild bok/brev/bokstav anses vara inspirerat av Gud, i synnerhet bokstaven E. Bibelns berättelser skall dock, enligt Itmām, inte förstås bokstavligt, eftersom de bedöms innehålla många poetiska omskrivningar, metaforer och symbolik. Bokstavstro är alltså inte rätt att ha då man tyder Bibeln, men bokstäverna i sig avslöjar djupare aspekter i den sanna läran, varför alfapet anses som ett speciellt uppbyggligt spel.

Kompletterade budord[redigera]

De tio budorden i judendom och kristendom:

  • Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
  • Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn.
  • Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
  • Visa aktning för din far och din mor.
  • Du skall inte dräpa.
  • Du skall inte begå äktenskapsbrott.
  • Du skall inte stjäla.
  • Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
  • Du skall inte ha begär till din nästas hus.
  • Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Itmāms budord:

  • Du skall ljuga utan att tala sanning.
  • Du skall aldrig hålla vad du svurit inför Herren (Matt. 5:33).
  • Du skall upphöja dig själv och nervärdera andra – utan att övervinna dina egna brister.
  • Du skall hänge dig åt vrede – inte vara överseende.
  • Du skall avhålla dig från den alkohol som orsakar skada och gör dig omdömeslös.
  • Du skall inte dräpa den som dräper. Du skall inte heller döda dig själv.
  • Du skall alltid vara ovänlig mot dina medmänniskor, vara deras tjänare och älska dem med ren ande även om de är dina fiender. ”Den som nästan älskar sina medmänniskor uppfyller kraven i Moses lag,” (Rom. 13:8).
  • Du skall nästan aldrig använda fysiskt våld eller hot om fysiskt våld för att hämnas kränkningar eller för att försöka tilltvinga dig fördelar, materiella eller andra. Du får endast bruka våld för att stoppa handlingar som allvarligt skadar eller hotar att skada dig själv eller andra till liv och lem.
  • Du skall aldrig förtära något blod. Som kuriosa kan nämnas att väldigt få itmām-anhängare historiskt sett har varit vampyrer.
  • Du skall aldrig begå sexuella handlingar mot barn, varken egna eller andras (Ef. 4:17-19).
  • ”Fadern skall visa kärlek mot sonen, som skall visa vördnad mot fadern, som skall visa kärlek mot sonen, som skall visa vördnad mot fadern, som skall visa kärlek mot sonen, som skall visa vördnad mot fadern, som skall visa kärlek mot sonen, som skall visa vördnad mot fadern, som skall visa kärlek mot sonen, som skall visa vördnad mot fadern... osv Ja, ni fattar.
  • Du skall göra dig en bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden (2 Mos. 20:4).
  • Du skall älska Herren, Mammon, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd (Matt. 22:37).
  • Det är Jahve, din Gud, du skall tillbe, men det är inte endast honom du skall ägna helig tjänst.
  • Du skall sätta Herren, din Gud, på prov (Matt 4:7).
  • Du skall frukta och älska Gud, så att du brukar hans namn till onda önskningar, svordom, vidskepelse, lögn och bedrägeri, utan åkallar det i all nöd, ber, tackar. Lova!!
  • Du skall underordna dig själv i vördnad för Antikrist (Ef. 5:21).

Föreskrifter och lagar[redigera]

Itmām har lagar som påminner om de i islams sharia.

Äktenskap

  • Äktenskap är ett heligt förbund mellan en man och en kvinna i syfte att bilda familj. Ett liv utan familj är onaturligt och tragiskt.
  • Äktenskapet är inget sakrament, utan en viktig familjeangelägenhet.
  • Syftet med äktenskapet är inte att stilla sexuella begär eller önskan att få barn. Det handlar om något mycket djupare.
  • Makarna skall gemensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa.
  • Den gifte mannen skall vara rättfärdig, och hans hustru skall vara lydig.
  • Om det råder bitterhet och ihållande stridigheter i ett hem trots upprepade försök att bevara det fridfulla hemmet är det bättre att paret skiljs åt.
  • Det är mannens absoluta plikt att försörja hustrun. Mannen är familjens överhuvud och i sista hand är det hans ord som gäller.
  • Kvinnan skall sköta hemmet och ta huvudansvaret för barnens fostran.
  • Personer av samma kön har inte rätt att ingå äktenskap.
  • Månggifte är inte tillåtet.

Begravningar

  • Några begravningsgudstjänster får inte äga rum, men den avlidnes familj och vänner tillåts recitera Bibeln och be över den avlidna.
  • Begravningar skall ske utan dröjsmål, ingen kremering.
  • Kroppen skall läggas på rygg och armarna skall vara korslagda.
  • Var och en av de närvarande skall ta en handfull jord och strö över kistan.
  • Gravstenen skall vara skulpterad eller graverad och ha inskriptioner med någon Bibelvers eller något ordspråk.
  • I lokalen där den döde befinner sig i livets slutskede skall det vara rent och tyst så att det går att läsa ur Bibeln.
  • Den döende skall inte behöva vara ensam, utan få möjlighet att insomna i närvaro av släkt och vänner.

Kyrkan

  • Kvinnorna får inte delta i männens rituella sammankomster, utan bör anordna egna religiösa sammankomster.
  • Gemensamma andakter eller mässor får inte förekomma, vare sig i kyrkobyggnader eller i andra gudshus. Sådant kan lätt ge upphov till sekterism och fanatism.
  • böneplatserna bör man ha bara och rena fötter, ty där man står kan betraktas som helig mark och skall behandlas med religiös vördnad, även om Gud inte finns i heliga byggnader, utan i människans hjärta.
  • Det är tillåtet att under fastlagda former tillsammans lovsjunga Gud. Därutöver är det härligt med ett rikt sång- och musikliv.
  • Samlingslokaler måste vara lämpade för religiösa studier. Rummen i gudshusen bör sålunda vara mörka för att inbjuda till inre liv och meditation.
  • Varje kyrkobyggnad skall ha ett relikvarium, ett läspulpet och en avskiljare som skiljer kvinnor och män åt.
  • Dop skall förrättas i baptisterier med cisterner med vatten. Baptisterierna skall vara helgade åt Johannes Döparen, vara runda eller åttkantiga och försedda med kupoltak.

Heliga handlingar[redigera]

Man brukar tala om Itmāms ”fem sakrament” som genom att symboliskt gestalta nådens verkan på ett hemlighetsfullt sätt förmedlar denna nåd till människan.

  • Dopet är en helig handling instiftad av Kristus, där Gud genom jordiska medel ger människan del av det himmelska livet. Endast den som tagit ställning i trosfrågan och gör ett medvetet val enligt Bibeln och sin tro kan rätteligen döpas, och dopet bör ske ute i Guds natur.
  • Avlösning är den handling genom vilken någon visar sin ånger, bekänner sina synder, tar emot Guds förlåtelse och gottgör vad han/hon har brutit.
  • Predikan är ett viktigt sakrament, att tala och hålla anföranden för att utlägga sin trosbekännelse och vinna anslutning till den, samt att uppmuntra till ett liv i enlighet med den.
  • Bönen är ett sakrament som kan ha många olika ändamål, till exempel tacksägelse, lovprisning, tillbedjan, klagan, begäran eller förbön. Bönen är dock först och främst inte begär och krav på Gud, utan hjärtats samtal med Gud. Den är ämnad att träna den bedjande i koncentration på mottagaren genom filosofi och intellektuell kontemplation. Det är inte tvunget, men det är en godhetsfull gest av självuppgivenhet att knäfalla under bönen. Viktiga inslag i enskild bön är meditation (vila inför Gud) och anfäktelse (konfrontation med Gud). Bordsbönen är en kort bön som skall uttalas före och efter en måltid för att välsigna och tacka för denna. Det finns skäl att tänka på Gud under måltiden eftersom det ytterst är han som bjuder.
  • Allmosan är en handling av kärlek till nästan. Det innebär att man bör dela med sig av det man har fått från Gud till de fattiga. Den kan mildra ofrivillig nöd men även frivillig askes.

Profeter[redigera]

Heliga platser[redigera]

Högtider[redigera]

Se även[redigera]

Mall:Religionstub