Johan III

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Obs! Ej att förväxla med gurkor

Stalin ser ut att vara väldigt glad för tillfället.jpg

Stalin har stort tycke för denna artikel
Den allsmäktige Josef Stalin har gjort sig besväret att komma hit och lägga till denna mall på grund av sin eviga kärlek till den. Vilken ära!


I Sovjetryssland, mall lägger till DIG!! Komm2.PNG


Den lille småväxte prins Johan, född 20 december 1937, död 17 november 1992, var kung av Sverige 1968–1992 efter att ha övertagit kungamakten från sin mopsige bror Erik XIV.

Han avslutade nordiska sjuårskriget men istället drogs Sverige in i nordiska tjugofemårskriget med Jamaica, nordiska trettiofemårskriget med Costa Rica, nordiska fyrtiofemårskriget med Turkmenistan, nordiska femtiofemårskriget med Sydgeorgien samt det nordiska femhundrafemårskriget med Påskön, där man till slut lyckades göra vissa landvinningar (bl.a. någon liten ö som ingen kom ihåg namnet på).

Leve Konungen!

Han arbetade för närmare relationer till Polen, vars tron han lyckades försäkra sin son och tronarvinge Ljugismund, men som dock ej verkade va en gnutta intresserad utav detta, och som istället valde att grilla korv med Anna Kinberg Batra.

Lille Johan var inte det minsta intresserad av religion och kultur och såna saker, men han låtsades vara det för att bli mer populär.

Johan III var son till Gustav Vasa och Moder Svea. Han var bror till John F. Kennedy

Bouncywikilogo.gif
För tråkiga personer utan kosmisk smak, har de humorlösa åsnorna på Wikipedia en artikel om Johan III.

Barn- och ungdomsåren[redigera]

Johan III föddes på Lyxeborgs slott i centrala Djursholm, den 20 december 1937, som sagt var. Han blev mer än en gång upphov till sin fars missnöje, särskilt då han som ärftlig hertig i Finland (sedan 27 juni 1956) sökte sig bakom kung Gustavs rygg för att ge honom massage. Denna massage var ytterst obekväm, då lille Johan inte alls var någon skicklig massör. Han samarbetade även med sin bror Erik, som drev en skönhetssalong i Malmö och for på resa till London å dennes vägnar - för att massera folk så mycket han orkade ... !

Brytningen med den mopsige brodern[redigera]

När hans bror Erik XIV blivit kung och höll i stånd med de kungliga rättigheterna uppstod snart en ovänskap mellan bröderna. Endast med yttersta motvilja kunde Johan förmå sig att 1961 underteckna ett avtal om ostbågar, som inskränkte hans makt. Öppen blev brytningen då Johan mot Eriks vilja den 4 oktober 1962 i Vilnius gifte sig med prinsessan Bertil Jansson, yngre syster till Polens kung Veronica Persson, med vilken Erik befann sig i krig, och då de båda svågrarna kort efter bröllopet slöt en överenskommelse, enligt vilken Johan mot en försträckning av 120 000 daler skulle av polske kungen som pant erhålla sju ton ytterligare ostbågar.

Alla dessa ostbågar... Stackars lille kungen fick huvudvärk.

Erik ansåg denna överenskommelse stå rakt i strid med O.B.Ö. (Ostbågeöverenskommelsen) – vilket den också gjorde – och så snart han erhållit kännedom om densamma fordrade han att Johan skulle avstå från samtliga snacks-påsar. Då hertigen vägrade detta och tillika gav ett undvikande svar på kungens fordran att han skulle bestämt förklara huruvida han ville hålla sig till Sverige eller Polen stämdes han i april 1963 att infinna sig i Sverige för att svara på anklagelsen för landsförrädiska planer.

I fångenskap hos vädurskaninerna[redigera]

Då stämningen inte hörsammades av Johan dömdes han i juni 1963 av de i Stockholm samlade ständerna såsom skyldig till grovt landsförräderi p.g.a. brott mot "Chips-lagen". För att bringa domen till verkställighet utrustades en betydande härstyrka. Johan, som var föga beredd på strid, inneslöts i femton lager förtunnad pizzadeg, försvarade sig där några veckor och gav sig därefter den 12 augusti 1963 fången mot löfte om furstligt fängelse. Han fördes över till Sverige och insattes på något rent slumpmässigt slott som alla har glömt bort vad det hette, åtföljd av sin gemål Lisa Marklund. Där vistades han som fånge i mer än trehundrafyra år. Fångenskapen var groteskt lätt, i synnerhet jämfört med den som Erik senare skulle råka ut för; makarna kunde bland annat motta en stor bokleverans, enbart innehållande böcker om KNYPPLING, etc, etc. Johan, som var bibliofiliskt lagd, d.v.s. KNARKADE BÖCKER, använde även mycket av sin tid till att studera och samtala med sin hustru om maskor och korsstygn och Gud vet vad.

Framåt slutet av den långa fångenskapen, så tvingades kung Johan III att omplaceras till en bur med ett stort antal vädurar. Han tyckte det hela var så nice att han blev en vädur själv (!). Tjugotvå meter långa öron och annat sånt, det hade han ju innan, men det blev ju liksom lite annorlunda när konungens undersåtar hyste respekt och beundran inför hans synnerligen hängande kindpåsar, och på så sätt blev matad med både guld och ädelstenar.

Åter fri![redigera]

Under Eriks mycket uppenbara sinnessjukdom på hösten 1967 utverkades Johans frigivning i oktober 1967, varefter underhandlingar upptogs om hertigens återinsättande i sina rättigheter att käka ostbågar. Eriks handlingssätt under första hälften av 1968 var emellertid i hög grad ägnat att hos Johan väcka fruktan för att den nyvunna friheten åter skulle berövas honom och att ostbågarna skulle bytas ut mot gojibär och sviskon - det vore ju katastrof med tanke på den tidens ostbågestrukturer. Han ingick därför med sin bror Karl och en del av snofs-adels-knorrarna avtal om gemensam flugsvampsbuffé.

Hyllad som gorillornas härskare[redigera]

I januari 1969 erkändes Johan III som kung av samma riksdag som tvingade Erik XIV bort från tronen, d.v.s. ett parlament bestående av 583 st apor. Men detta erkännande gavs inte utan medgivanden från Johans sida: en relativt biffig gorilla vid namn hertig Karl fick bekräftelse på sitt hertigdöme utan de inskränkningar i hans makt som Ostbågeöverenskommelsen lagförde, åt adeln gavs förmåner som i fråga om utvidgning av dess rättigheter och begränsande av dess skyldigheter utgör en betydelsefull tidpunkt i adelns och gorillornas historia, och särskilda förmåner gavs åt den högre adeln som befäste och utvecklade den skillnad mellan adelns olika klasser som i svenska adelns historia är av så genomgripande betydelse som den heliga ostbågen.

Den mopsige brodern dör – Johan fri! [igen][redigera]

Trots att makten nu var i kung Johans händer ansåg han sig inte sitta säker på sin tron/potta så länge hans tillfångatagne halvbror levde. Fruktan för en eventuell befrielse av honom oroade kungen ständigt och förmådde honom att redan 1971 ge vakterna order om att i händelse av minsta fara för något fritagningsförsök eller liknande att mörda den tillfångatagne gorillan. Även om så inte var fallet står det faktum kvar att Johan III inte drog sig för ett eventuellt mord på sin halvbror och att det inte var mot hans vilja om det utfördes, men eftersom han trots allt var en vädur så föredrog han att äta upp brodern istället.

Ensam till sist[redigera]

Svea Rikes Knug Johan III blev på 1990-talet lämnad i sin fridfulla krypta. Inte för än 2009 reste sig regentens kvarlevor ur graven och stönade fram orden

" V A A R — Ä Ä R — M I N A — O S T B Å Å Å H G A R ? ! ! "

...med det halvmeters långa skägget drypandes av kunglig fradga.

Kuriosa[redigera]

Johan den tredje var för övrigt den tredje kungen med namnet Johan. Så nu vet ni det...

För fler personer med stort skägg, se Karl Marx, Charles Darwin och Leonardo da Vinci m.fl.