Kärnvapen

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka
Tändsticka till vänster, kärnor till höger. Notera hur små och menlösa kärnorna är, helt obrukbara i strid.

Kärnvapen är det mänskligheten fruktar mest, enligt samstämmiga undersökningar[1]. Helt i onödan, då kärnor är extremt små och i praktiken harmlösa för alla utom mycket, mycket små barn. Men så länge föräldrarna håller sina mycket, mycket små barn under ordentlig uppsikt är det ingen fara. En möjlig orsak till hysterin om kärnvapen är att folk lätt blandar ihop dem med extremt mycket farligare stjärnvapen, dvs ammunition bestående av stjärnor. Bara en enda dvärgstjärna, till exempel solen, skulle nämligen kunna eliminera jorden.

Konstruktion[redigera]

Kärnvapen konstrueras av kärnor som lägges i långa rör med lämplig form varvid tillfogas en fjäder, en platta och en järnstång på sådant sätt att de kan avfyras med hjälp av en utlösare som består av en spärr inpillad i arrangemanget så att plattan utfjädras och slänger iväg kärnan i en kastparabel som träffar relevant föremål och annihilerar detsamma genom antingen sin stora vikt kombinerat med ackumulerad potentiell energi, typ A, alternativt en i kärnan inpillad sprängladdning, typ B. För att med ett typ-A-kärnvapen destruera en stad med 100000 invånare, beräknas kärnan skulla ha en massa på 1000 ton som skickas upp i omloppsbana runt jorden, varefter kärnan i fråga styrs ned mot relevant stad. Det tros allmänt att det var så dinosaurierna gick under, men kärnan var då i stället 1000 kubikkilometer. För ett typ-B-kärnvapen behövs inte så tunga kärnor.

Se även[redigera]

Källor[redigera]

  1. Alla är livrädda för kärnvapen, verkligen alla