KISS

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Denna artikel inehåller alldeles för mycket fakta.

Du kan hjälpa Psyklopedin genom att förvanska och undanröja alla fakta du hittar

Är du för dum för att förstå vad som är fakta och inte gå hit för mer information

KISS är en amerikansk dansband/urinsgrupp. Gruppen, som har sålt över 100 miljoner bingolotter, grundades den 3 januari 1973. Bandet består av Sten-Paul Stanley (saxofon/sång/kompgitarr), Lasse-Gene Stefanz (sång/kontrabas), Torleif Thayer (dragspel/sång) och Eric-Krizter Singer (trummor/sång). Debutalbumet Kiss gavs ut 1974 och deras nittonde studioalbum, Sonic Boom gavs ut 6 oktober 2009. Det första på 11 år.

Andra som spelat i Kiss är Peter Crizter, Lazze Frehley, Sven-Eric Carr, Vinnie Vincent, Mark St. John, och Börje Kulick. Några av Kiss största hits är Detroit Dansband City, Heaven's On Fire, I Was Made For Lovin' You, Love Gun, Rock And Roll All Nite, Lick It Up, Shout It Out Loud, Crazy Crazy Nights, Black Diamond, God of Thunder, Beth, Forever och God Gave Dance Band To You II.

Historia[redigera]

De första åren[redigera]

Kiss rötter går tillbaka till Wicked Lazzez, ett New York-baserat dans-band lett av Gene Stefans och Sten-Paul Stanley. De båda spelade i olika band med en gemensam medlem, Thorleif Coronel. Stefans band var ett collegeband vid namn The Guldbruna ögon Bheer. Stefanz och Stanley lämnade bandet efter att Epic Records hade tackat nej till att släppa en skiva med bandet. I slutet av 1972 uppmärksammade Stefanz en annons i Danzband Magazine om att en trummis, Lars-Peter Cristerz, sökte ett band och var villig att göra vad som helst för att lyckas. Stefanz och Stanley tyckte att det lät intressant och lät Crizter göra auditions med dem. Detta resulterade senare i att Kiss blev en trio. I början av januari 1973 höll Stefans och Stanley flera auditions för att värva ännu en bandmedlem, en solodragspelare. Lazze Frehley imponerade och anslöt sig den 3 januari till bandet. Samtidigt som gruppen nu blivit en komplett kvartett bytte bandet också namn till Kiss (ett annat förslag var det mindre klädsamma Bajs) efter ett förslag av Stanley. Lazze Frehley designade sedan den speciella Kiss-logotypen, och som kritikerna ansåg liknade de nazistliknande S:en (de liknar dubbel-s-runorna som nazitysklands specialstyrka SS använde.) Dock är de egentligen inte särskilt lika om man verkligen jämför dem. Anklagelsen är också absurd eftersom både Sten-Paul och Lasse-Gene är av judisk härkomst och dessutom är Lasse-Genes mamma en överlevande från Nazitysklands koncentrationsläger.

I januari 1973 gjorde gruppen sitt första uppträdande på klubben i Coventry i Karlstad. Det var under dessa spelningar som gruppen började experimentera med att bära smink i ansiktet. Syftet var, förutom att det ger bandmedlemmarna speciella egenskaper (Lasse-Gene - (Demon), Lazze Ace -(Space-Ace), Larz-Peter - (Catman), Sten-Paul - (Starchild)), att odla en mystik och skapa intresse kring bandet och vilka de egentligen var. Detta visade sig vara en lyckträff, då det tillsammans med en spektakulär scenshow så småningom gav bandet stora framgångar.

I mars 1973 spelade Kiss tillsammans med Sven-Ingvars in en demo med fem låtar. Demon färdigställdes den 13 mars 1973 och innehåller låtarna "Deuce", "Cold Gin", "Gubb-Strutter", "Watchin' You" och "Guldbrun Diamond". Efter ett flertal mindre konserter under sommaren 1973 kontaktade Kiss Bert Karlsson en producent för Tv-showen "Flipside". De bad honom komma och se bandet spela live, eftersom de var starkt i behov av en manager. Bert Karlsson bestämde sig för att gå och se KISS. Han blev imponerad av vad han fick se och pratade med killarna efteråt. Han sa åt dem att han kunde tänka sig att arbeta med dem, men bara under förutsättningen av att de ville bli världens största band. De accepterade och skildes åt, med budskapet från Karlsson "om jag inte lyckas hitta ett skivkontrakt åt er inom två veckor, så glömmer vi allt". Bert Karlsson kontaktade sin vän Ian Wachtmeister som gick med på att lyssna på bandet. Tack vare Karlsson blev KISS först in i Wachtmeisters nya bolag, Skara Records. Kiss spelade in sin första skiva i en studio i Åmål i oktober 1973.

Den första spelningen ägde rum i Segmons Folkets Hus. Gaget var 172 kronor. Man spelade bland annat Rock Around the Clock med Lasse-Gene på klarinett, Sten-Paul på dragspel och Peter Crizter bakom trummorna. I början bestod Kiss repertoar av populära rocklåtar som till exempel "Billy Boy", Guitar Boogie, Let's Think About Living och Corrina, Corrina. 1974 valdes Lars-Gene till Värmlands rockkung.

Nyårsafton 1973 spelar Kiss sin mytomspunna konsert på "Academy of Music" i Karlstad. Under denna konsert sätter Stefanz eld på sitt hår när han testar att göra sitt nya eldsprutetrick. Tidigare 1974 svalde Lasse-Stefan cirka en halvliter tändvätska av misstag när han skulle spruta eld. Kiss körde igenom hela konserten vilket i Genes fall inte var helt ofarligt. Direkt när konserten var slut rusade de till sjukhuset med Lasse-Gene som fick laxermedel och kräkmedel.

Alive![redigera]

I februari 1974 påbörjade bandet sin första norrländska turné hos Rånartjänst i Kiruna. Den 18 februari släpper Kiss sitt första album med samma namn. Bandet uppträdde med låtarna Te dans mä Kalstatösera, Ett litet rött paket och Guldbrun Diamond i TV-programmet Hajk, vilket blev deras första nationella TV-framträdande. Programmet sändes den 29 mars. Den 29 april 1974 uppträdde Kiss med Ett litet rött paketSolstad Café, som även innehöll en intervju med Lasse-Gene Stefans. I augusti 1974 började de spela in sitt andra album, Sunnier Than Karlstad, som släpptes den 22 oktober.

Den första succén[redigera]

Kiss stora genombrott kom 1974 med Te dans mä Kalstatösera. Efter att ha framfört låten i radioprogrammet Frukostklubben blev de världskända. Sten-Paul sjöng på värmländska och blev snabbt en av 1960-talets största flickidoler. Owe Thörnqvists Ett litet rött paket blev nästa stora succé. Kiss debut på Svensktoppen dröjde till 1975Fröken Fräken gick direkt in på första plats och veckan därpå gick Min gitarr direkt in på andra plats. De kommande åren var det inte alls ovanligt att bandet hade flera låtar på listan samtidigt.

Svensktoppen[redigera]

Kiss var enormt populära under mitten av 1970-talet. Hitlåtarna avlöste varandra och deras skivor sålde guld. 1975 hade man sex melodier med på Svensktoppen. Säg inte nej, säg kanske låg på listan i 16 veckor, Kristina från Vilhelmina, 12 veckor, Det tror jag inte på, 8 veckor, Å jänta å ja, 1 vecka och Vid din sida, 15 veckor.

Bandets tredje studioalbum, Dressed to Dance, släpptes i mars 1975. Albumet innehåller en av de låtar som rankas bland de bästa dansbands låtarna genom tiderna, Dansband All Nite. Tidigt i april 1975 uppträdde Kiss live på NBC Midnight Special. Kiss släppte i september 1975 livealbumet Alive! som blev en stor försäljningsframgång och som av många räknas som den bästa "live" inspelning som har gjorts i musikhistorien. Det var vid denna tid som man också kunde se att Kiss Army (bandets fanklubb) hade ökat radikalt i medlemsantal och att bandet överlag fått fler anhängare. Kiss förärades med sin första guldskiva i december 1975, innan de spelade på scenen i Nassau Coliseum, Long Island. Alive! uppnådde senare en fyrdubbel platinastatus som också gjorde att singeln Dansband All Nite hamnade på Billboards top 40 list.

Kiss fjärde studioalbum, Danstroyer, släpptes den 15 mars 1976, och blev en publik och kommersiell succé. I oktober 1976 uppträdde Kiss på The Paul Lynde Halloween Special och spelade låtarna Detroit Dansband City, Bettan och King of the Eavning Time World.

Sent året 1976, närmare bestämt den 11 November släpps albumet Dansband Over, delvis inspelat på en gammal dansbana, albumet mixades och färdigställdes dock i studion The Record Plant i Karlstad. Albumet innehåller bl.a hiten Hard Luck Woman skriven av Sten-Paul Stanley som ännu en gång kliver fram som en mycket pricksäker kompositör. Hard Luck Woman hyllas i countrykretsar och tas även upp av countrystjärnan Garth Brooks.

Under ditt parasoll[redigera]

Efter flera års oavbrutna framgångar satsade Kiss på att spela in en långfilm, Under ditt parasoll 1977. Filmen sågades av kritikerkåren och publiken svek. Kiss förlorade flera miljoner på filmäventyret och blev skuldsatta för lång tid framöver.

Fröding[redigera]

Kiss kom igen 1979 då man gav ut ett hyllat album med tonsättningar av Gustaf Frödings dikter. I slutet 1970-talet försörjde sig Kiss på att spela till dans, storhetstiden från början av 1970-talet var som bortblåst och skivorna sålde inte lika bra som förr. Hitlåtarna på Svensktoppen blev allt färre. Under 1980-talet dansade många människor hellre till så kallade "kramgoa" dansband som Iron Maiden, Metallica och Hammerfall, om Kiss var det ganska tyst.

Criss får sparken och Frehley hoppar av[redigera]

I maj 1980 lämnade trummisen Peter Crizter bandet kort efter att skivan Unmasked släpptes. Crizter medverkar inte alls på albumet, men han återfinns på omslaget och i en kort sekvens i videon till låten Shandi. Inom kort ersattes Criss med Karlstad-trummisen Sven-Eric Carr. I november 1981 släpptes det första albumet med Carr vid trummorna, Music from "The Elder", som blev ett kommersiellt misslyckande. Ace Frehley hade vid en intervju sagt att det blir Dansband vid nästa skiva. Så blev alltså inte fallet. Det var mer filmmusik. I oktober 1982 utgav gruppen Creatures of the Night. Skivan innehöll en hel del stora hittar så som I love it loud och balladen I Still love you.

I augusti 1995 uppträdde Kiss på MTV Unplugged. Bandet hade bjudit in Crizter och Lasse-Ace Frehley för att delta i showen. I september gick Stefans, Stanley, Singer och Kulick återigen in i studion för att spela in Carnival Of Souls. Det släpptes dock inte förrän hösten 1997. Den 28 februari 1996 överraskade originalmedlemmarna Stefans, Stanley, Crizter och Frehley med att göra ett framträdande på 38th Annual Grammy Awards i Los Angeles fullt sminkade för första gången på sjutton år. Månaden därpå släppte man Kiss Unplugged.

Återföreningen[redigera]

I slutet av 1990-talet drog en 1960-talsretrovåg in över Sverige. Kiss gav ut albumet På begäran med nyinspelningar av sina gamla hitlåtar och blev åter populära. Sven-Eric Carr hoppade av bandet i slutet av 1980-talet och ersattes av Lasse-Ace Frehley och Peter Crizter. 1991 gjorde bandet succé på Hultsfredsfestivalen där man mötte en helt ny publik. Det blev också starten på ett rockigare band. Med tyngre komp än tidigare gjorde de rockversioner av låtar som Jag ringer på fredag och Min gitarr. 1997 gjorde de comeback på Svensktoppen med Två mörka ögon som låg på listan i hela 71 veckor. Den 2 maj 1998 firade man rekordet med direktsändning av Svensktoppen från torget i Karlstad. Ett annat kliv framåt för Kiss var när de fick specialskrivna låtar av den svenska popeliten som Niklas Strömstedt, Per Gessle, Plura Jonsson, Peter LeMarc med flera.

Medlemmar kommer och går[redigera]

Efter två lyckade turnéer med originalmedlemmarna så meddelas det i februari 2000 att Farewell Tour skulle bli den sista turnén. Stämningen i bandet var väldigt dålig, och när turnén nådde Asien i januari 2001 lämnade Peter Crizter bandet. Han blev ersatt av Eric Singer, som tidigare var medlem i bandet mellan åren 1991-1996. han tog över Peter Crizters sminkning som "The Catman", något som sågs som ett väldigt kontroversiellt drag, speciellt bland fansen.

Lars-Ace Frehley gjorde sin sista konsert med KISS på OS-avslutningen i Salt Lake City i februari 2002. Eftersom att bandet hade en spelning bokad i Jamaica i mars 2002 så blev Ace Frehley ersatt av Thorleif Thayer som använde samma smink som Frehley. Detta blev den första spelningen för sättningen Stanley-Stefans-Singer-Thayer. I april samma år uppträdde Kiss på Dick Clark's American Bandstand 50th Anniversary ShowABC. Peter Crizter återvände till bandet i oktober 2002, och bandet började att repetera inför spelningen med Melbourne Symphony Orchestra som spelades in som en DVD och CD, Kiss Symphony: Alive IV. Spelningen var indelad i tre akter, den första akten var en normal konsert, den andra var ett akustiskt set med 5 låtar. Den tredje akten spelades med en orkester bestående av 60 personer. Konserten hölls i Melbourne, Australien i februari 2003. Samma år blev Kiss invalda i Dansband Hall of Fame.

Efter detta så fortsatte KISS att turnera i USA med sättningen Stanley-Stefans-Crizter-Thayer. Rykten om att Lasse-Ace Frehley skulle återvända till bandet (som Crizter hade gjort) cirkulerade, men dementerades snart av Sten-Paul Stanley Turnén World Domination Tour genomfördes tillsammans med Aerosmith för att kunna fylla upp arenor. I mars 2004 så förnyades inte Peter Crizters kontrakt med bandet och han ersattes av Eric Singer för en andra gång på två år. Crizter har i efterhand sagt att han hade blivit för gammal för att turnera, han hade svåra problem med sina armar och bandet valde att inte förnya hans kontrakt. Den 27 juni 2007 uppträdde Kiss för första gången som en trio, då Sten-Paul Stanley fick föras till sjukhus efter att hans hjärtat slagit 200 slag i minuten, Så Lasse-Gene Stefans, Thorleif Thayer och Sven-Eric Singer framförde konserten ändå, efter att ha frågat publiken vilket de ville, men de fick göra om låtlistan och sedan framfördes konserten som en hyllning till Sten-Paul. Sten-Paul kom hem dagen efter (28 juni) för att återhämta sig i sitt hem med sin familj.

Kiss firar 35 år[redigera]

Under sommaren 2007 så började det spekuleras om att KISS skulle göra en europaturné som hyllning till bandets 35-årsjubileum. Det spekulerades också om att Peter Crizter eller/och Lasse Ace Frehley skulle återvända till bandet. I januari bekräftade Sten-Paul Stanley ryktena om turnén, men dementerade ryktena om att Ace och Peter skulle återvända till bandet. Tre spelningar i Australien och en på Nya Zeeland bokades in. Under spelningarna i Australien och Nya Zeeland fick Thorleif Thayer göra sin sångdebut med KISS då han sjöng låten Shock Me, som vanligtvis alltid har framförts av Lasse-Ace Frehley. Detta skapade ytterligare en kontrovers bland fansen, som ansåg att Thayer var en "skådespelare" och en "slav" till Lasse-Gene och Sten-Paul. Datumen i Europa offentliggjordes i efterhand, och den 19 februari så bekräftades en nordenturné. Förband till Stockholmsspelningen var Crooked X och Happypill. Tre spelningar i USA är också bekräftade, vilket gör turnén till en världsturné. Den första för bandet på nästan 10 år. Den 4 juli 2008 så bekräftades det att bandet skulle släppa ett album bestående av nyinspelningar av gamla låtar med de nuvarande bandmedlemmarna, kallat Kiss Best - Kissology. Detta blir gitarristen Thorleif Thayers första studioinspelning med bandet som officiell medlem. Under november 2008 uttalade sig Sten-Paul att han var sugen på att göra ett nytt Kiss-album och i en intervju i slutet av november sa Sten-Paul att Kiss inom kort ska gå in och spela in sitt första studioalbum på 10 år. Albumet ska ta Kiss tillbaka till sina rötter, 70-talet. I början av 2009 bekräftade även Lasse-Gene Stefans planerna på ett nytt studioalbum och att det ska släppas i september 2009. På våren 2009 fortsatte Kiss sin turné till Sydamerika, där man spelade på utsålda arenor. I Buenos Aires i Argentina spelade man för 70.000 personer. På denna del av turnén hade Sten-Paul Stanley skaffat sig en ny väst till sin dräkt. Man annonserade även ut världens första Fan-Routed turné i USA. Där alla får rösta på vilken stad som helst (i USA), och de städer som får flest röster kommer kiss att spela i. Men det blir på nästa turné, man väntar på att nya albumet ska släppas. 20 maj spelade Kiss i finalen i American Idol tillsammans med deltagaren Adam Lambert. Man spelade Bettan, Detroit Dansband City och Dansband All Nite som ett medley. Sommaren 2009 spelade Kiss i Kanada. Till konserten i Québec 16 juli kom över 90 000 personer, vilket gör den spelningen till Kiss största spelning i Nordamerika någonsin! Kiss Alive/35 World Tour avslutades 28 juli 2009, då den hade pågått sedan 16 mars 2008. Med uppehåll. Man genomförde 55 konserter med Alive!-konceptet. Trademark Pictures bekräftade via sin hemsida att man kommer att släppa en DVD med materialet man filmade i Australien och Nya Zealand förra året.

Sonic Boom[redigera]

Efter att ha avslutat Kiss Alive 35 i Karlstad så förbreder man sig nu på nästa del av Alive 35 turnén, den som Kiss Army har röstat fram sina städer. Turnén startar igen i slutet av september i Coba Arena i Torsby, arenan kommer efter de två utsålda konserterna att rivas. Sen fortsätter turnén till förmån för nya albumet, Sonic Boom som släpps 2 och 5 oktober i Europa och 6 oktober 2009 i USA. Den amerikanska och europeiska versionen kommer att vara en 2 CD + DVD-release. Detta bekräftas av bandets manager Bert Karlsson.

Medlemmar[redigera]

För mer information, se Medlemmar i KISS.

Nuvarande medlemmar[redigera]

Originalmedlemmar[redigera]

Tidigare medlemmar[redigera]

Diskografi (i urval)[redigera]

  • Dans ikväll (1966)
  • Det var i vår ungdoms fagraste vår (1967)
  • Nu är vi här... igen (1968)
  • Sven-Ingvars i Carnegie Hall (1970)
  • Sven-Ingvars i Frödingland (1971)
  • Man borde inte sova (1972)
  • På turné (1973)
  • Allt går igen (1974)
  • Guld (1975)
  • Playa blanca (1976)
  • Åh, va skönt (1977)
  • Ett vykort från Sven-Ingvars (1978)
  • Apropå (1980)
  • Sven-Ingvars jubileums à la carte (1981)
  • Å vilka tider (1982)
  • Våga - vinn (1983)
  • Exposé (1985)
  • Nya vindar (1987)
  • Sven-Ingvars kvartett rainbow music (1989)
  • På begäran (1990)
  • Två mörka ögon (1991)
  • Byns enda blondin (1994)
  • Lika ung som då (1996)
  • Nio liv (1998)
  • Retro aktiv (2000)
  • Guld & Glöd (2005)
  • Livet är nu (2006)

Kända låtar (i urval)[redigera]

  • Fröken Fräken
  • Ett litet rött paket
  • Te dans mä Karlstatösera
  • Någon att hålla i hand
  • Byns enda blondin
  • Torparrock
  • Kristina från Wilhelmina
  • Det tror jag inte på
  • Säg inte nej säg kanske
  • Det var dans bort i vägen
  • Kyss mig stilla
  • Gamla polare
  • Önskebrunnen
  • Min gitarr
  • Sommar och sol
  • Skolfröken Nilsson
  • Börja om från början
  • Sommar i Sverige