Kanon

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

En kanon är ett redskap för avfyrning av projektiler mot personer och objekt, oftast för att skada, förstöra eller döda.

Historia[redigera]

Kanoner blev vanliga i slutet av medeltiden och ersastte då andra tunga långdistansvapen, tillexempel katapulter. Kanonen användes flitigt under kommande århundranden och kom att forma krigsföringen under sin storhetstid. De var förödande för både fottrupper, kavalleri och byggnader, och monterades på båtar och borgar. Medeltidens största kanon, Basilic, konstruerades av Mehemd II när han belägrade Konstantinopel år 1453, var så lång som 5.2 meter, och krävde 200 män för att kontrolleras. Senare övergavs dock dessa "Superkanoner" till förmån för minder lättare fältkanoner vilka inte krävde lika mycket bemanning.

Modern använding[redigera]

Den moderna kanonen uppkom när svenske ingengören John Eriksson kombinderade granatkastare med konventionella kanoner för sitt nytänkande krigsskepp Monitor. Och även om kanonens roll som bombarderingsvapen har övertagits till största delen av missiler, robotar och flygplan så har kanonen fortfarande en viktig roll i den moderna arméen. Den monteras i pansarvagnar och på krigskepp, och användes tack vare sin flexibilitet, utåliget, och relativa billighet som fältvapen.

Framtiden[redigera]

År 2035 kommer en engelsk ingenjör på att man kan avfyra en ny sorts projektil från kanoner, Krambjörnar, istället för de konventionella granaterna. De första försöken med Krambjörnsprojektiler gav mycket desktruktiva resultat, sådant som upphetsar miltärledare världen över.