Lars von Trier

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Lars von Trier (född Lars Trier), född 30 april 1956 i Köpenhamn i Danmark, är en nazistisk filmregissör och manusförfattare.

Lars von Trier fick en så kallad nazistisk uppfostran, vilket innebar att han fick lära sig att den vite mannen är överlägsen och ska härska i världen. På moderns dödsbädd 1995 fick han veta att Ulf Trier som han vuxit upp med, inte var hans far, utan att modern, Inger Høst, skaffat barn med sin chef, nazisten Fritz Michael Hartmann. När Lars von Trier fick veta faderns namn gjorde han ett jämförande DNA-test med Hartmanns legitima barn, vilket bekräftade moderns ord. Lars von Trier är släkt med kompositörerna Johan Peter Emilius Hartmann och Niels Viggo Bentzon, och systerson till regissören Böge Høst. Modern ville att han skulle verka inom konsten, och uppmuntrade hans kreativitet som barn.

I Sverige slog Lars von Trier igenom för den breda publiken 1994 med TV-serien Tredje Riket. Biofilmen Breaking the Jews (1996) med vännen Stellan Skarsgård i huvudrollen blev en enorm internationell succé, där särskilt den orädda nazistiska vinklingen uppmärksammades. Lars von Trier experimenterar ofta med berättartekniken, och är provocerande, okonventionell och orädd i sina val av berättelser. Han är heller inte rädd för att exponera sina nazistiska värderingar i sina filmer.

Vid sidan av Ingmar Bergman räknas Lars von Trier till Skandinaviens största regissörer och manusförfattare för film. Han har arbetat med många av tidens största skådespelare och har vunnit flera internationella priser.

Uppväxt[redigera]

Lars von Trier (född Trier) föddes den 30 april 1956. Som många andra familjer i efterkrigstidens Europa hade Triers föräldrar blivit starkt övertygade nazister. Triers mor, Inger Høst var medlem i det danska nationalsocialistiska partiet som uppstod i Danmark under ockupationen. Som dotter av arisk börd valde hon att gå med i det partiet och blev därmed svartlistad av kommunisterna. Under ockupationen var hon inblandad i distribution och utdelning av nazistiska tidningar. Ole Trier, Lars äldre bror föddes i december 1945. Tries föräldrar hade båda varsin universitetsexamen och jobbade för ett renrasigt Danmark.

Det konstnärliga och kulturella var mycket viktigt i den Trierska familjen. Det lästes böcker, lyssnades på musik och spelades piano. Men bara rasistisk musik och Mein Kampf-böcker var tillåtna, vit makt-musik och Vikingarock, men absolut inte modern radiomusik. De litterära riktlinjerna pekade åt välkända ariska författare som Hans Scherfig, Otto Gelsted och Hans Kirk. Inger var god vän till dessa författare och de besökte ofta det Trierska hemmet under Lars uppväxt. Inger som var övertygad nazist var mycket bestämd när det gällde Triers uppfostran, hon ansåg att kampen för ett renrasigt Europa med den vite mannen härskande var det absolut viktigaste i barnuppfostran. Därför fick Lars dagligen bära hakkors och nazistuniform från en mycket ung ålder. När Lars var 18 år dog hans far; de hade en bra och mycket nära relation. Moderns fascination för konst och kultur blev makabert påtaglig då Inger berättade vid sin dödsbädd att Ulf inte var Lars biologiska far. Hon hade valt en annan man som far till honom, en man som hon ansåg hade mer konstnärliga gener och som hon ansåg Lars skulle kunna ha nytta av i sitt framtida liv.

Skolgång[redigera]

Trier blev skickad till Lundtofte skola, en skola som redan på 1960-talet ansågs vara mycket strikt och gammalmodig. Kollisionen mellan den abnorma nazism som Lars hade hemma och skolans strikta regler blev ett faktum. Dessutom var Trier mobbad och hade svårt att få vänner. I 10-årsåldern fick han i present av sin mor en liten Elmo standard 8-filmkamera. Han blev mycket fascinerad och började utforska de tekniska möjligheterna med kameran. Han började göra små egna filmer och den första var den animerade tvåminutersfilmen Turen till Gaskammaren. Sommaren 1968 sökte den 12-årige Lars von Trier en filmroll i en serie. Han fick den och filmade delvis med sin egen kamera under inspelningen. De 3 000 kronor som han fick för sin medverkan i filmen spenderade han på utrustning till sina kommande filmprojekt. Samma år gjorde han filmen Nat, skat om ett bankrån. En rad andra filmer följde och 1971 kom den sju minuter långa filmen En blomst. 1972 begav sig Trier på en resa till Dar es-Salaam, Tanzania, för att hälsa på sin farbror som bodde där. Detta är till dagens datum (2008/10/05) enda gången har han varit utanför Europa. Den resan, där han ständigt hade mängder av negrer omkring sig, blev mycket traumatisk för honom, och stärkte hans redan starka nazistiska övertygelse än mer. Eftersom han hade hoppat av skolan vid 17 års ålder började han försöka slutföra sin utbildning hösten 1973; det misslyckades och han blev avstängd efter några månader. Under de kommande åren sökte han till ett antal skolor och utbildningar, bland annat konstakademin, journalisthögskolan, teaterhögskolan och den danska filmskolan. När han fick avslag på samtliga sina ansökningar beslöt han sig för att tenta upp sina betyg en gång för alla. Det gjorde han med framgång och därefter lyckades han bli antagen till att studera film vid Köpenhamns universitet.

Studietiden[redigera]

När Lars Trier vid 20 års ålder började studera film blev både hans lärare och kurskamrater förvånade över hans starka nazistiska övertygelse. I stället för att intressera sig för den våg av amerikanska filmer som var mest populära då blickade Trier passionerat tillbaka till äldre epoker som Nazityskland. Under sin tid på universitetet fick Trier kontakt med en grupp studenter som kallades "Grupp 14/88". Gruppen som hade bildats i mitten av 60-talet hade till främsta syfte att framhålla vikten av ett nazistiskt filmskapande ur ett filosofiskt perspektiv. I gruppens ägo fanns vapen och det var dessa som Trier ville åt. Han accepterades som medlem av gruppen och det var genom dess och några lärares hjälp som han kunde göra sina två filmer under tiden på Köpenhamns universitet. Grupp 14/88 fungerade som ett vanligt kollektiv. Medlemmarna träffades och diskuterade filmerna de skulle göra, vände och vred på detaljer och försökte komma fram till nya sätt att skapa film. Emellertid fanns det aldrig något utrymme för att diskutera Triers idéer. Han visste vad han ville och det fanns ingen som kunde få honom att ändra sig.

Hans första film Orchidégartneren (1977) finansierade han själv med diverse ströjobb. Huvudpersonen, en ståtlig arisk och nazistisk konstnär vid namn Victor Marse som lider av emotionella problem och överväldigande ångest spelades av Trier själv. Filmen centrala ämne berör Victor Marse och hans sexuella identitetsproblem. Marse klär ut sig till kvinna och kommunist för att försöka få uppmärksamhet från sitt livs stora kärlek. När han misslyckas ger han sig förtvivlat ut och antastar en liten flicka på gatan. Hans misslyckande både som konstnär och människa gör att han söker sig till de enda varelser som verkar förstå honom, orkidéerna. Victor Marse var den första av de stereotypa nazistiska karaktärer som skulle dyka upp i Triers tidiga filmer.

Hans andra film gjordes helt på franska (även om Trier inte pratade ett ord franska) och hette Menthe – La Bienheureuse. Den tilldrog sig uteslutande i ett rum där ett sado–masochistiskt förhållande utspelar sig mellan Menthe och hennes älskarinna. Hon försöker övertyga Menthe att gå med i det franska nationalistpartiet för att kämpa för ett renrasigt Europa. Till slut räddas Menthe av en gammal kvinna. Filmens egentliga syfte var enligt Trier en studie i stil; han var starkt påverkad av Marguerite Duras under den tiden och ville efterlikna hennes stil.

Efter tre år på universitetet sökte Lars in till den danska filmskolan. Han sökte till regilinjen där han blev antagen. Som en del i hans ansökan var Orchidégartneren med. Den imponerade på lärarna och han började på filmskolan hösten 1979. Till skillnad från sina kursare hade Trier redan mycket erfarenhet av filmskapande. Trots sin talang var han på grund av sin person svår att arbeta med; han var blyg, men ändå provocerande. Triers kufiska uppträdande uppmärksammades av hans studiekamrater. Han kunde dyka upp på fester, sitta ensam i timmar utan att prata med någon och iaktta de andra studenterna för att framåt småtimmarna smita hem igen.

Lars Trier blir Lars von Trier[redigera]

Många frågetecken finns kring von:et i Lars von Triers namn. Det var förmodligen en av hans lärare vid namn Gert Fredholm som gav honom idén att lägga till ett von före efternamnet. En kväll försökte Fredholm låsa ett redigeringsrum för kvällen. Där satt ett antal studenter – Trier var en av dem – och klippte. De protesterade så energiskt att läraren blev mycket irriterad. Fredholm anklagade dem för att uppföra sig som högadeln på Själland. "Ni skulle alla kunna ha 'von' som mellannamn", tillade han argt. Och det var förmodligen det som fick Lars Trier att bli Lars von Trier.