Linköping

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Linköping, [IPA: Linjtjaäpinj], är en dyster ort mitt på östgötaslätten omgiven av en svart sönderbränd skog och omflugen av skriande gamar, som bara väntar på att de patetiska invånarna skall lägga sig ner och dö. Linköping är ett antal svartbrända ruiner där det lunkar omkring dystra hukande figurer, bleka och grå, bland ett antal skeletthögar efter nyligen avlidna. Det verkar som om en sjukdom drabbat staden. Den en gång så strålande staden har sjunkit ihop som en felgjord sufflé, och på något sätt har de gamla syndernas förbannelse drabbat denna före detta centralort i Östergötland. Den store guden Jahveh hade tidigare lovat landet till de invandrande goterna (Gog), som därigenom förbands att heligen utrota alla exemplar av de föregående invånarna, krymplingarna, dvärgarna och puttefnasken. Det verkar som om goterna gjorde som Jahveh befallt, men på något sätt beblandat sig med de avgudadyrkande (närmre bestämt asatroende) svearna, och att Jahveh då blev så förbannad att han beslutade att goterna skulle dö ut. Han sände då sju dödsdemoner mot Linköpingsborna, den förste hette Baal-Saabul, och besatte invånarna med demoner, som gjorde att de mördade varandra, den andra hette Baal-Irixun, och besatte invånarna med bölder och gjorde dem vansinniga så att de började tala med väggarna, den tredje hette Baal-Urkium och gjorde att folks ben blev mjuka som gummi, den fjärde hette Baal-Braskum och brände ner först länsbiblioteket och sedan domkyrkan till grunden, den femte hette Baal-Burgium vilken besatte människor så att de svalt ihjäl och dog, den sjätte hette Baal-Sulfurum, och gjorde så att marken och vattnet blev förgiftat och människor fick gula ögon och gul hy, och blev febriga och kräktes. När detta inträffat sade Jahveh till Psyklopedins hemliga källa att inte avslöja vad den sjunde dödsdemonen hette eller skulle komma att göra.