Människor

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Människor, Stultopithecus inflatorius, är en muterad art av australopiteker, ett i övrigt utdött släkte av apor specialiserade på asätande. De har på något konstigt sätt tappat håret, så att de rent ut sagt inte ser riktigt kloka ut, liberaler brukar påstå att det är en följd av det fria valet, men alla vetenskapsmän avfärdar detta trams som mysticistiskt nonsens, och hävdar i stället att ett litet släkte av australopiteker började springa omkring något fruktansvärt, hit och dit, fram och tillbaka över kontinenter, och över hav (meddelst flotte, naturligtvis) att de som inte lyckades få håret att ramla av av rena chocken, ja de dog knall och fall av värmeslag! Således rensades bland människor bort dem som hade onödigt mycket hår.

Antropologi[redigera]

Man kan också säga att, som åtskilliga infödingsstammar å det bestämdaste hävdar, att när dessa människor sprang omkring vildsint, så hängde liksom inte vettet med i hastigheten, utan vettet stannade kvar på ursprungsplatsen, var det nu kan tänkas vara någonstans. Åtskilliga häxdoktorer från dessa infödingsstammar har diverse teorier om vart vettet tog vägen, men den allmänna uppfattningen är väl att vettet diffunderade ut över havet och hamnade i delfinerna vilket är de som idag står för planetens största Tellus' intelligens.

Förhistorien[redigera]

Efter att vettet flytt från människorna, så började de (människorna) det första de gjorde, att odla säd varav de kunde brygga öl, bestående av vatten och alkohol, vilket gjorde åtskilliga exemplar av människorna vackra, oerhört intelligenta och närmast osårbara. Detta brukar kallas den neolitiska jordbruksrevolutionen, men det hade ganska litet med kommunism, gatustrider och utrotandet av Ukrainare att göra, så det handlade nog mer om ett tilltagande försvinnande av det apiska vettet, som redan börjat försvinna till delfinerna.

Därefter började människorna bygga städer, den första staden Jeriko byggdes i Levanten år 10'000 f.kr. men vi kan glömma den där lögnarhistorien om att det skulle varit Josua som meddelst hjälp av Gud, skulle ha fått Jerikos murar att falla genom att alla hans mannar trampat som kameler i takt i jorden runt Jeriko, sanningen var nog i stället att Adam inte ens var påtänkt år 10'000 f.kr., utan att ett gäng folk som inte ens talat semitiska språk byggde staden för att ha någonstans att bo, och att murarna föll allenast för att de som bodde i staden kände för att flytta någon annanstans. Så var det med det.

I hela Levanten, kort sagt Mellanöstern från nuvarande Palestina, upp över nuvarande södra Turkiet till Eufrat och Tigris delta ut i Persiska viken, blev nu andra exemplar av dessa muterade australopiteker otroligt avundsjuka och byggde städer bara för att:

  1. trängas
  2. få upp stora byggnader av tegel, sten och torkad lera,
  3. bli förbannade på varandra,
  4. börja slåss,
  5. börja kriga, och sist och slutligen
  6. börja arbeta på arten Stultopithecus inflatorius, alltså människans, långsiktiga självutrotning, något som av många utomjordingar anses vara unikt i självdestruktivitet,

så nu börjar historien...

Historien[redigera]

Resten vet ni redan allting om, så det behöver vi väl knappast tala om vad?

Brott[redigera]

Människor har använt kärnvapen, dödat andra människor, knarkat och självmordsbombat.