Nallebjörnar

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

”Jag har tre.”

~ Göran Persson om Nallebjörnar

Inledande information[redigera]

Länge har man trott att nallebjörnar inte är något annat än stora bollar ludd, vilket inte är helt sant. Nallebjörnar är egentligen stora levande bollar ludd. Man har också misstagit sig och förmodat att nallebjörnar har gett barn tröst. Egentligen har nallebjörnarna med sina telepatiska förmågor hjärntvättat barnen till att mata dem; skydda dem; ha dem med sig på barnkalas, kommunala drogdiscon; klä dem och mycket annat. Detta har forskare kommit fram till helt nyligen. Många nallebjörnar är farliga knivmän som smördar folk.

Nallebjörnar kan ses häcka i leksaksaffärer. Beroende på hur fula de är lämnar de boet olika snabbt; de fulaste tenderar att stänna längst på hyllorna i butiken.

Nallebjörnar misstänks ligga bakom mysteriet med försvinnande strumpor. Eftersom de måste leva på någonting, samtidigt som ingen lyckats finna någon nallebjörnsspillning, betyder det enligt forskare som lagt ihop två och två dragit slutsatsen att nallebjörnar äter strumpor. Eftersom ingen avföring hittats måste ju nallebjörnarna äta samma material de är uppbygda av: ylle.

Nallebjörnars beteende[redigera]

Normalt får barn tillräcklig motståndskraft till de telepatiska förmågorna för att stå emot dem då de är 7-9 år gamla, men det varierar mellan olika barn. Ett undantag är Teddybjörnen Fredriksson, som hade så starkt grepp om Lasse Berghagen, som i sin tur hade en mycket svag motståndskraft, att han lyckades få honom att skriva en lovsång till sin nalle. Nalle Puh, däremot, är raka motsatsen. Han var alldeles för korkad för att kontrollera Christofer Robin över huvud taget.