Olja

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Olja är ett svart äckligt illaluktande ämne som kommer uppvällande ur underjorden som en svart sörja, vilket instinktivt får människor att vilja göra något åt saken.

Första experimenten[redigera]

Den första som gjorde något åt saken var för 3 miljoner år sedan då en namnlös och i övrigt ganska okänd Homo erectus stod och starrglodde på hål i marken ur vilken det vällde upp denna kletiga sörja. Nu var det just han, som till sina stamfränders allmänna förnöjelse, hade uppfunnit brasan, vilken han konstruerade meddelst ett träd som han hade låtit blixten slå ner i, och därmed lyckats med det intellektuella konststycket att överföra elden från trädet, via en pinne, till en lövhög med en massa grövre pinnar på. Inte så komplicerat, egentligen, till och med kråkor hade kunnat klara av det om de inte varit så djävla rädda för eld. Men vår alldeles egna Homo erectus var av det mer våldsamt farliga slaget, och han brydde sig varken om att bli svedd eller bränd. Det var bland annat därför som han inte genast sprang iväg från den ur underjorden uppvällande extremt äckliga sörjan (han hade också nyligen gjort slut med sin senaste flickvän, men det hör inte riktigt till saken).

Analys[redigera]

I sin självmedvetna position där, tänkte sig vår Homo erectus att han kunde upprepa sin stora succé från sin senaste uppfinning, och händelsevis stod han där lägligt med en fackla i handen. Han gjorde en snabb analys, kalkylerade tänkbara effekter av att applicera eld på den uppvällande oljan, och tillsatte så facklans brinnande emot oljans yta, som något olägligt även innehöll bubblor av naturgas. Jag skall avstå från att beskriva effekten, annat än att vår heroiska Homo erectus' själ snabbt separerades från sin kropp, och hans fria ande flöt snabbt ut i det kollektiva undermedvetna, som ett slags svagt eko om tänkbara användningar av olja. Hans stam var vid tillfället 2 mil bort, ingen match för sådana fräna ultralöpare, men de hörde bara en avlägsen smäll, tittade på varandra och skakade på axlarna i sin ovetskap.

Partytrick[redigera]

Långt efter de första homerekters patetiska första försök, kom någon människa på att man kunde elda med avkok och urpressningar av extremt feta matprodukter, exempelvis pressade oliver. Röken, och röklukten blev inte alls så oangenäm som en varnande och tjattrande röst i bakhuvudet på oljeeldaren varnade för. Eftersom denna senare art av homerekter var mycket mindre dramatiskt sinnade, så visade de bara litet ödmjukt resultaten av innovationsarbetet i förbigående, varefter de besökande inbjudna grannarna avgav små lätta tjut av överraskning, undrandes hur konstruktionen var funtad. För våra ögon skulle denna konstruktion verka väldigt elementär: en oljeskål med en pip, i pipen en veke av tyg, vars ände brinner. Men som det heter med uppfinningar: ju enklare desto elegantare, och ju enklare, desto mer bakomliggande tankearbete. Olja blev nu, förutom en lämplig såsingrediens (inte den där från underjorden, dummer!! man dricker inte bergolja!!!), ett intressant partytrick som fick mycket stor popularitet vid t.ex. festiv ölkonsumtion.