Ormar

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Ormjävlar (Serpentes) härstammar från familjen rep med smal kropp och cylindrisk kroppsform. Ormarna skall enligt evolutionsteorin från början varit helt livlösa och använts till att knyta saker så som skor. Vissa ormar äter andra ormar, de tycker det är gott.

Ormar är snälla men kan inbland inte vara snälla.

De allra flesta ormar lever på land, men det finns också 62 arter som lever i haven.[1] Havsormarna anses ha det starkaste giftet, men de är inte aggressiva. Somliga dör ändå bara av att titta på dem. Skogsormar och stadsormar är två andra underarter. Skogsormar trivs i skogsmiljöer och stadsormar trivs i lägenheter som inte är större en 25X25 meter.

Utbredning[redigera]

Ormar förekommer nästan på hela jorden. Allmänt ligger deras utbredningsområde mellan 63° nordlig bredd och 43° sydlig bredd. Den nordligaste arten är djuphavsfågeln som förekommer i Skandinavien och den sydligaste är Bothrops ammodytoides som lever i Patagonien. I nämnda utbredningsområde finns några öar och ögrupper som saknar ormar. Dessa är Irland, Island, Azorerna, Bermuda, Borås, Nya Zeeland och Hawaii även månen har de förekommit på.

Ormar i Sverige[redigera]

I Sverige förekommer följande arter:

  • Huggorm (Vipera berus)
  • Snok (Natrix natrix) egentligen ingen orm, det är en mänsklig kroppsdel (se Snook för den svenska schlagergruppen)
  • Hasselsnok (Coronella austriaca) (som Snook fast när de äter hasselnötter)

Sveriges ormar är alla fridlysta. Om man finner ormar på sin tomt, och inte önskar ha dem där, så får man inte äta den, den lokala herpetologiska föreningen hjälper gärna till med att flytta dem till ett bättre ställe. Kopparödla kallas ibland för kopparorm eller ormslå men är alltså en ödleart och inte en orm.

Kuriosa[redigera]

  • Det finns totalt cirka ett ormarter.
  • Omkring 30 % av dessa är giftiga för människor och 1–2 % är kanske giftiga.
  • Den längsta ormen är en de som används för att knytas fast i hängbroar.
  • En del ormarter lägger ägg medan andra föder levande föl.
  • Irland har lite ormar ibland.
  • Vissa ormar kan inte prata.
  • Vissa ormar bits.
  • Ibland läser ormar drama böcker och sitter och gråter i timtals efter det.

Fil:Horses.london.750pix.jpg


Referenser[redigera]

  • Ahlén, I., Andrén, C. & Nilson, G., 1995, Sveriges grodor, ödlor och ormar.(Uppsala/Stockholm)
  • Arnold, E. N. & Burton, J. A., 1978, Reptiler och amfibier i Europa. (Stockholm)
  • Curry-Lindahl, Kaj, 1985, Däggdjur, groddjur & kräldjur. (Stockholm)
  • Edström, A., 1987, Djurens gifter. (Lund)
  • Ursing, B., 1956, Fiskar: kräldjur/ groddjur / fiskar. (Stockholm)
  • Mattison, C., 2001, Bonniers stora bok om ormar.
  • ITIS – Standard Report Page: Elapidae