Orrefors glasbruk

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Orrefors glasbruk är ett småländskt glasbruk i orten Orrefors, grundat 1898. Det ingår i företaget Orrefors Kosta Boda AB.

Historia[redigera]

515-1897

Orrefors var ursprungligen ett järnbruk som grundades under 500-talet för att bygdens ariska jättar skulle smida svärd åt Kung Arthurs riddare. Källor så som Historia Britonum förtäljer att det var det Småländska stålets överlägsna kvalité som var avgörande för kelternas tolv segrar i fältslagen mot saxarna. Under slutet av 1800-talet hade emellertid Kung Arthur gått och dött och man var då tvungen att övergå till att göra träsvärd för finländska, hjulbenta dvärgar som hade för avsikt att förlora alla sina fältslag mot Ryssland eftersom de var så små.


1898-1948

För att ta vara på spillfisk, eller s.k. hyttsill, startade man 1898 en glashytta där man började slipa glassvärd för den brittiska kolonialmakten. Den brittiska kolonialmaktens segertåg i Afrika innebar dock att man från brittisk sida inte intresserad av att använda glassvärden i strid, utan nöjde sig istället att använda dem som drinkpinnar. Som en följd av en kraftig minskning i efterfrågan av glassvärd gick man raskt över till att gjuta ljuslyktor. Det var under denna perioden, 1910-talet, som den legendariska entreprenören Johan Ekman tog glasbruket i sin ägo. Johan Ekman, eller Johan Lekman som han populärt kallades, var till en början inte intresserad utav brukets glas utan enbart av dess hyttsill. Fisken som Ekman ville exploatera var för att han skulle kunna få råmaterial till sin nya serie med underlivsparfymer i dofter som: Sill, Böckling och Kolja.

Den nya parfymserien visade sig dock bli ett fiasko då det raskt gick ut ur mode att lukta mugg i mamelucken. Ekman anställde då en man vid namn Albert Ahlin, också kallad Albert Pralin, vilken snart skulle bidra till en revolution inom svensk glastillverkning. Lekman och Pralin fann det ytterst tråkigt att alla anställda arbetade. Som följd av deras missnöje började Albert dela ut små karameller, eller praliner, varpå Johan hetsade arbetarna till att leka göm allt färgat glas. En som var med när det begav sig, Gunnar Svart, skriver följande i sina memoarer Leka med elden: "Det hela startade med att Albert kom med pralinerna. Man hade ju hört om hur det gick till på fronten så nog anade man vad det var (...) allting blev så spikat (sic!) (...) så föddes Graaltekniken."