Politik

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Politik är en slags konstart besläktad med retorik, trolleri, manipulation och hjärntvätt. Den går ut på att förvrida raka fakta på sådant sätt att man får falska påståenden att verka rimliga och att motivera de egna handlingarna till att framstå som om de gällde det allmänna bästa, medan de i själva verket bara gynnar den egna sociala hemvisten.

Innehåll

[redigera] Politiska modeller

Politik brukar manifesteras i vad för sorts hegemonisk överhöghet man syftar till att sätta på folket för att obehindrat utöva sin makt och sitt inflytande.

[redigera] Diktatur

Diktatur förespråkas av dem som är mest oartiga och burdusa i sin strävan efter personlig makt. Typiska exempel inkluderar fascister, nazister, stalinister, leninister och maoister. Dessa förespråkar antingen att ledaren skall bestämma allt – och då inbillar de sig förstås att alla kommer att vilja ha dem själva till ledare, vilket ju är ganska korkat rent statistiskt, eller så förespråkar de att ett enda parti skall bestämma allt på så sätt att folket bestämmer vad ledaren skall bestämma som bestämmer vad folket skall bestämma, och dem som på något sätt avviker, ja ... dem blir det mäkta synd om, vill jag bara säga!

Diktatur har med begränsad framgång tillämpats över hela världen, men den är så belastad med negativa egenskaper, att diktaturen förr eller senare kastas över ända, ofta med fatala följder för den styrande maktgruppen inom diktaturerna. Den grundläggande självdestruktionsmekanismen i diktatursystemet är desinformation vilket leder till att diktaturen handlar oekonomiskt och skadligt. Desinformation används för att styra människor, men detta system ser även till att diktaturen blir själv-desinformerad, vilket leder till att man misslyckas med den där förkättrade verkligheten, och då diktaturstatens folk försörjer sig på den där förkättrade verkligheten, så dröjer det inte länge innan folk blir så asförbannade och desperata att de med buller, bång, eld och blod gör sig av med diktaturstaten, och alla dess representanter.

[redigera] Demokratur

Demokratur är en märklig blandning Manipulokrati och Obstruktokrati med ibland också inslag av Kleptokrati som på ytan uppfyller alla de krav formellt kan ställas på en demokrati. Det hålls t.ex allmänna val med regelbundna intervall. Även andra inslag som maktskiften efter dessa val sker i bland. Dock upptäcker man att det efter ett tag mer fungerar som sidbyte i låt säga fotboll eller ute eller inne i brännboll, det är samma spelare hela tiden! Under detta system läggs stora resurser ned på att upprätthålla skenet genom t.ex offentliga aktiviter som utredningar och debatter. Systemet visar dock sitt rätta ansikte genom att gärna utnyttja medborgarnas intresse för bröd och skådespel och förlägger gärna väl förberedda skenbeslut i samband med stora idrottsevenmang eller helger. Allt i akt och mening att slippa uppmärksamhet.

[redigera] Manipulokrati

Manipulokrati är ett mycket mer subtilt politiskt styrelseskick, den kan formellt se ut som en demokrati, där var och en har rösträtt (utom dom som är för unga, som är för dumma i huvet på annat sätt, eller som bara inte hör hit), och får chansen att välja parti, helst med så långa mellanrum som möjligt. Manipulokratin går ut på att med ekonomiska eller organisatoriska medel lägga beslag på alla informationsmöjligheter, så att ingen annan än en själv har chansen att uttrycka någon åsikt. Manipulokrati är mycket utbrett i det "demokratiska" Väst, men extra tydliga exempel utgörs av USA, Berlusconi's Italien och Putin's Ryssland. Åtskilliga partier i Väst förespråkar manipulokrati maskerat som om det vore demokrati.

Av nämnda styrelseformer är manipulokrati ganska stabilt, men det hindrar inte att rent folkliga rörelser, speglande reella problem med verkligheten, ändå poppar upp och gör sin röst hörd. Antagligen är detta ett skäl till manipulokratins popularitet: den funkar helt enkelt inget vidare, och den är för svag för att göra någon större skada.

[redigera] Obstruktokrati

Obstruktokrati är en styrelseform som har blivit mycket populärt på slutet av 1900-talet och i början av 2000-talet. Det handlar om att, oftast, men inte nödvändigtvis alltid, tillämpa hemliga nätverk för att bojkotta "obekväma" och att regissera valresultat och kampanjer. I obstruktokratin spelar hemliga eller öppna loger och informella kontaktnätverk en avgörande roll, då de används för att svartmåla motståndare, definiera vad som är avvikare, och förhindra att dessa skaffar sig en position i samhället. Detta styrelseskick är mycket populärt i Sverige, då man å ena sidan kan gå ut med en officiell mycket humanistisk världssyn, samtidigt som man i bakgrunden baktalar dessa man verbalt talade sig så tolerant för. Svenskarna framstår på detta sätt som så humana, när man i själva verket döljer sin rasism i ett systemtänkande.

Huvudartikel: Sveriges politik


Dock har obstruktokratin en lång historia sträckande sig tillbaka till kejsar Nero (vilddjuret 666) och förföljelsen av kristna, men den har trots detta nått ganska begränsade framgångar. Främsta nackdelarna med obstruktokratin är att det är svårt att koordinera ondskefulla sammansvärjningar, det finns ofta någon som tjallar, och det uppstår gärna motsammansvärjningar så att helheten består av inbördes krigande nätverk.

[redigera] Kleptokrati

Kleptokrati är när man använder makten till att stjäla så mycket som möjligt från det allmänna till den egna gruppen. Termen blev mycket populär under den Haitiska diktaturen under Papa Doc, då Papa Docs regim karakteriserades som kleptokrati. Ett annat berömt exempel är Marcos-regimen på Filippinerna, efter vars fall man hittade garderober med svindyra klänningar och skor värda miljontals spänn (!!), men kleptokrati finns som en generell underström under så gott som alla politiska system, då ideologier och partier har en tendens att i narcissistisk anda beskriva världen i sin egen väljargrupps termer, så att för skomakarnas parti består världen av skoflöden och människor som går i skor, för ekonomer består världen av penningflöden och människor som placerar sina pengar, och för satkärringar från överklassen som har problem med att få hemmet skött (ingen nämnd ingen glömd) så består hela Universum av hushållsnära tjänster.

Kleptokratier har begränsad spridning av liknande skäl som diktaturerna, dock med högre utrensningstal, så att en kleptokrati för att överleva måste övergå till diktatur, eller försvinner i nästa val.

[redigera] Anarki

Anarki är när alla är lika och ingen bestämmer, så att man inte heller får någonting gjort. Var och en skall i princip göra vad de känner för, och om någon annan känner för dess raka motsats, ja då får de väl göra det då. Man kan tycka att detta låter vackert och trevligt, men hur som helst så brukar anarki förr eller senare upphöra av sig självt. Folk sätter igång och väljer ledare (!!) och börjar diskutera om att samordna sig. Vad är det för ett sätt?

[redigera] Mediokrati

Mediokrati innebär att de mediokra individerna i samhället bestämmer, så att inga riktigt bra idéer eller personer någonsin får en chans. I ett mediokratiskt samhälle är idealet att ligga under medel, eller åtminstone i närheten av normalfördelningskurvans topp. Ett vanligt mediokratiskt valspråk är "Det är bra att vara dålig!" Ett mediokratiskt samhällsskick uppkommer vanligen när en statsledare blir så frustrerad över att inte ha de bästa idéerna att han (hittills har ingen kvinna lett en mediokrati) låter skjuta av alla som har bättre idéer tills de tar slut. Få mediokratiska samhällen har dock överlevt tillräckligt länge för att relevanta statsvetenskapliga studier har kunnat genomföras. Mediokrati kan av flera anledningar förväxlas med mediekrati, men det är alltså inte samma sak.

[redigera] Ideologier

Ideologier går i princip ut på att få folk att göra det du vill ha gjort, medan du nöjt tittar på och nickar förnumstigt över hur bra du är som kan få andra att göra allt detta för dig. Ideologier är tankesystem som baserar sig på

  1. vad som är bra här i tillvaron (för vem låter vi vara osagt),
  2. metoder om hur du ska uppnå saker i tillvaron (huruvida de funkar låter vi vara osagt), och
  3. förklaringar över hur tillvaron funkar, och vad man kan göra med den (huruvida vi talar sanning låter vi vara osagt).

Ideologier kan vara kollektiva eller individuella.

Kollektiva ideologier hävdar att du inte existerar. Strängt taget definieras en person endast utifrån kollektivet, en hypotetisk organism som svävar omkring på ett främmande existensplan och definierar människor, d.v.s. skapar dem. Detta kollektiv skall alltså tillbedjas som om det vore Herre och Gud, vilket får oss att påminnas om kejsar Caligula, bara på ett mer esoteriskt plan liksom. En karakteristik på kollektiva ideologier, är att den kräver att du totalt och ovillkorligen skall underkasta dig – oavsett hur sjuka och galna order du får. Kollektivistiska ideologier:

  1. nazism, fascism, och dylika utrota-alla-med-fel-ögonfärg-ideologier,
  2. kommunism med dess alla olika sinnessjuka sekter, som förespråkar utrota-alla-med-fel-personlighets-ideologier.

Individuella ideologier hävdar att det inte finns något samhälle eller något kollektiv, och att du därför inte:

  1. har någon som helst rätt att kräva någonting av samhället, oavsett hur mycket skatt du betalat,
  2. inte har några som helst rättigheter,
  3. inte har förtjänat någonting, utan endast skall vara tacksam över att bli belönad med att leva på existensminimum, trots att din arbetsgivare vältrar sig i rikedom och lyx,
  4. överhuvudtaget inte är värd ett ruttet lingon (Jante-lagen).

Individualistiska ideologier:

  1. neo-liberalismen med dess alla utrota-alla-med-fel-personlighet/DNA-ideologier.
  2. kristo-konservatismen med alla dess utrota-alla-bögar/kritiker/avvikare-ideologier.
Personliga verktyg
Visa och manipulera namnrymdsdata

Varianter
Åtgärder
Navigering
kollektivet
Verktygslåda
På andra språk