Söderhamn

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Söderhamn är en småstad i södra Norrland, vars kommun stoltserar med ett invånarantal runtomkring 30,000 själar. Stadskärnan utgörs av ett busstorg, en gågata/affärscentrum med under 100 butiker av varierande inriktning, ett rådhus med tillhörande outnyttjat torg, det obligatoriska folkets hus samt Söderhamns-ån som centraliserat geografiskt landmärke. Under sommaren är åns närvaro största bidragande orsak till en något större fuktfördelning än genomsnittlig godtycklig sydnorrländsk småstad utan å, men vintertid har den oftast täckts av is och föranleder således ingalunda till den genomträngande köld som under sen höst får stadens medborgare till att frysa in i märg och ben. Busstorget angränsas av en park.

Kultur[redigera]

Denna sagolikt trista kreation (busstorget alltså) möjliggör till största del närliggande ölgömmor för tonåringar som mycket roande berusar sig själva under den årliga Strömmingsleken. Detta gläder Söderhamnsborna så mycket, ty i fördärv och olycka tjänar den söderhamnarna, vilka uppskattar och varmt välkomnar sådana från helvetet utsända ting.

Mentalitet[redigera]

Söderhamnarna är en folkmassa som i synnerligen stor utsträckning inte vet sitt eget bästa. Detta tar sig uttryck i småsinthet, inskränkthet och storskalig folklig bitterhet. De ungdomar som efter den gymnasiala tiden beslutar sig för att stanna köper oftast villa i tidig ålder, betalar av lån och roar sig med att bråka med sina partners och bli bittra över den växande räntan samt de sjunkande antalen tillgängliga arbeten för människor utan ordentlig utbildning. Annat var det förr då Ericson behärskade en skrämmande runda 10% av Söderhamns arbetsmarknad. Då skaffade sig folk oftast villa i tidig ålder, betalar av lån och roar sig med att bråka med sina partners och bli bittra över den växande räntan samt tristessen över det monotona arbete som Ericsons elektromontörer dagarna i ända får uthärda. Renässansen verkade under 1500-talet, då den gjorde sin Sverigeturné, välja att inte gästa Söderhamn som redan då var vida känd för sin småsinthet, inskränkthet och storskaliga folkliga bitterhet. Tur var väl också detta, då Söderhamn med fri tillgång till kultur, kärlek, frihet, jämlikhet och broder- & systerskap som präglade renässansen-epoken, inte hade kunnat förse Konungariket Sveriges armé med musköter som med oerhörd precision och effektivitet lemlästade samt dräpte tusentals svurna fiender till det älskade Fäderneslandet.