Serenad

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Serenaden, från franskans sere (att likvidera) nade (audiotivt), är en en tortyrmetod med rötter i 1600-talets Frankrike. Fördelaktligen används ett stränginstrument samt en groteskt disharmonisk sång. Textmässiga variationer förekommer, men fraser som "smek mitt håriga och bleka innerlår", "dina armars hålor doftar likt gödsel om våren" och "vagga mig i din fläskiga barm" hör till standarden.

Historia[redigera]

Under det långa aristokratiska skräckväldet (1659-1693), med Louis XIV i täten, nyttjades serenaden som det främsta medlet att hålla proletariatet under kontroll. Grundandet av musikakademin Le Musique Terriblö de Marsielle 1664 anses av ledande experter än idag vara det i särklass brutalaste och värsta brottet mot mänskligheten. Louis XIV, som själv var döv, invigde institutionen med att bröla ut den dåvarande franska nationalsången Le Lolitou de Loulou till den dittvingade publiken. Elva personer avled.

Efter inrättandet av musikakademin skickades de nyutbildade studenterna ut på gator och torg för att framföra sina sånger. Sommaren 1665 har den högsta självmordsration i hela den franska historien. Med undantag för digerdöden är serenaden den största folkmördaren i europeisk historia.

Nutid[redigera]

Idag är serenaden enligt FN:s sångkonvention förbjuden, både som tortyrmetod och underhållning. Enstaka fall rapporteras dock fortfarande in. Det mest kända moderna serenaddådet är från 1978, då den Toulouse-baserade terrororganisationen TT4E (Toulouse and Terror For Ever) lyckades infiltrera den europeiska schlagerfestivalsfinalen, och inför miljontals tittare framföra Le Lolitou de Loulou. Som tur var föll en död studioman ner på sångaren efter den första versen, vilket förhindrade vad som hade kunnat bli den största katastrofen i modern tid.