Snyftarna

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka
Snyftarna är en sekt besläktad med svenottoismen, närmare bestämt ett gäng snubbar (och snummor) som drog det kortaste strået i blixttävlingar

Snyftarna är en galen sekt som består av människor otroligt rädda för att efter döden skola få vandra i Tartarus i evighet som straff för att deras högste gud Phakan, inte fattade tycke för deras handlingar i detta livet, och därför beslutar sig för att tortera dem i evighet i Tartarus. De anser att deras Gud visserligen är en elak djäkel, men att han har något sorts medlidande, och kan tänka sig att låta bli att sända dem till Tartarus om de snyftar och pryglar sig själva, samt aldrig har något kul i detta livet. De anser också att de kan tvinga sin Guddom Phakan att förlåta dem genom att de går omkring så ynkligt som möjligt, haltande och hoppande, gärna med dåliga trasiga kläder, samtidigt som de stånkar och stönar.

De bor i en fallfärdig del av Svantetorp, en liten by i närheten av Svantemåla i närheten av Jönköping.

Förbjudna saker[redigera]

Snyftarna är experter på att förbjuda allt som är på något sätt roligt. Främst av allt är sex otillåtet: snyftarna förökar sig inte (varvid man med lätthet kan gissa hur många det blir kvar om säg 50 år). Allt som någonsin har gjort någon glad är ondska och således förbjudet, exempelvis kortspel, dans, musik, läsning (i synnerhet bibelläsning), TV-tittande, vitsar, limerickar, roliga historier. Självfallet använder inte snyftarna några som helst droger, och de äter mat på ett sådant sätt att de aldrig skall bli glada av det: de äter alltid soppa, och denna soppa ändras bara alldeles långsamt, så att man inte skall få någon glädje av någon upplevd smakförändring. De smyckar inte sina hus med någonting, i stället hackar de hål på sina tak så att det skall bli dropp och regna in, de sover på hårt trä och använder inte madrasser eller filtar. De badar inte, speciellt inte tittandes på varandras kroppar, för då skulle detta kunna bli en frestelse, eller så skulle de kunna få för sig att den andras kropp är någon sorts vacker.

Snyftare talar inte med varandra, och absolut inte med utanförstående, eftersom samtal kan komma att uppfattas som trevligt.

Snyftarna har inte blommor eller gräs i sin närhet, eftersom dessa skulle kunna uppfattas som vackra. Således är de storkonsumenter av växtgifter. Byn Svantetorp saknar all växtlighet, och invånarna får inte titta ut ifrån byn, eftersom de då skulle kunna få skönhetsupplevelser. Man får inte heller titta på himlen, speciellt inte natthimlen, eftersom denna skulle kunna uppfattas som vacker. Man får inte skriva, speciellt får man inte skriva brev eller ha någon som helst kontakt med omvärlden. Att begå självmord anses som den största synden, eftersom man då skaffar sig befrielse från det straff som guden Phakan tycker så mycket om.

Belöning i himlen[redigera]

Om man lever livet såsom snyftarna förespråkar, så slipper man således hamna i Tartarus, och i stället hamnar man i ett brunt universum som är helt kubiskt, ett slags jättelikt brunt rum utan några utstående strukturer, och där kommer man att leva i evighet, i en oändlig tystnad tittandes på andra avlidna snyftare, inte talande något med varandra. I denna "Phakan-himmel", liksom, är den store guden själv, Phakan, helt frånvarande, eftersom avlidna snyftare inte anser att Phakan har där att göra liksom. Vad Phakan själv tycker om saken har vi inte lyckats få reda på.