Sonata Arctica
Från Psyklopedin
”GAAAHHHUHUHIH UYYYYHHHHAAAAAAA FULL MOOON CRÄÄÄÄHH SLLLLPPP AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!”
- ~ Sonata Arctica fans om Sonata Arctica
”Everyone was born to be a servant or slave”
Sonata Arctica (Känd även under namnet Sonta Arctica (=dynga) eller Arctinen Sonta (=Arktisk dynga) är en år 1996 (plus minus 10 år) startad finländsk synfonidansorkester, som av nån anledning kopplas ihop med heavy metal, vilket är totalt misstolkande. Heavy metal-anhängare vill dock inte vara i kontakt med detta band, eftersom de tycker musiken är helt för luftig och slarvig för deras högfärdiga snoffsiga fiol-och-bas-fiol smak. Gamla kärringar ogillar igen de färgranna färgerna bandets medlemmar har på sig. Det finska bandet har dock klarat sig rätt så bra utomlands. Också counter-strike spelande symfoniorkester ledare uppskattar bandet. Vissa har kopplat ihop bandet med kommunistiska inflytanden, eftersom alla låtar låter exakt likadant och ingen är bättre än någon annan. Bandet har blivit svartlistat på grund av den våldsamma grupptrycket musiken medför. En enda lyssningsgång kan leda till allvarliga mentala rubbningar.
[redigera] Historia
Sonata Arctica grundades av sångaren Tony Kakkanen år 1996. Då gick bandet dock under namnet "GrönaBönorgas" och släppte ut fyra demons, "Aggressiva Pampers", "Skitna ända till slutet", "Persmeik" och "Ful munn". Den sista demon, "Ful Munn", hamnade i misstag hos Pain-in-da-ass records lista över ryktade klassiska musikstycken. Senare förde någon stendöv producent låten vidare och den klassades som melodiöst metal. Låten skickades till chefen över skivbolaget med fixade till sig en flopp då skivbolagschefen blev mentalt störd och fick ett epileptiskt anfall av låten, och i ett misstag godkände den nya chefen låten "Ful Mun" och Sonata Arctica fick börja producera sin skitmusik hoss Pain-in-da-ass records.
Tony Kakkanen blev mycket ivrig av saken och dödade i misstag bandets pianist, Mikko Härski. Kakkanen hamnade till 3 år i fängelse, vilket ledde till att bandets första skiva kom ut först år 1999, året då musikvärlden nådde sin botten. Den ärelyste och Modige pianisten Henriikka Kinkkuperse tog chansen och riskerade sitt liv för en plats i bandet. Efter det har bandet blivit riktigt känt och sålt hela 12 stycken skivor utomlands. Dessa 12 människor snurrar också runt på Sonatas spelningar, eftersom den våldsamma gnälliga musiken skapar beroendehet och mentala rubbningar, ungefär som RuneScape. Såpas mycket, att bandets medlemmar har blivigt rika på de 12 sålda albumen. En skiva kostar ca. 2000 euro i Finland, Sonatas fans är galna.
Synd nog så flög gitaristen Janne ut ur bandet 2007 efter en dödsolycka, den mycket trevlige Kakkanen dödade Janne med sina livsfarliga stämband. Kakkanen kommenterade saken som "grymt omänskligt och omusikaliskt". Elias Puolivillanen tog över platsen som gitarist efter att visat sin omusikaliska talang genom att inte skilja på Darin Zanyar och Britney Spears. Janne själv skyller allting på sångaren Tony Kakkanen.
[redigera] Medlemmar
- Tony Kakkanen, slarvigt gnäll, tondöv, dålig engelska.
- Henriikka Kinkkuperse, hackar pianot, skiter på katter.
- Elias Puolivillanen, gitarr och flöjt.
- Marko Paskaposki, ostämd bas (oftast fattas 2-3 strängar).
- Tommy Porttomo, samma dubbelbas-powermetal 1600-delars komp i varenda låt.
[redigera] Diskografi
- Studioalbum
- Äckligtica, 1999
- Käft, 2001
- Guide till frysen, 2003
- Räk-natt., 2004
- Våta drömmar, 2007
- Livealbum
- Käft, Tokyo bor., 2002
- Sak of nåt på Ärr., 2006
- samlings skivor
- Slut på de hä pisse, 2005, gjord som minne åt den förgångna basisten som dött i hjärtattack efter att hört Tony Kakko sjunga i falsett.
- Tinnitus, 2006, en av de trevliga små bi-effekterna av lyssnadet på bandets musik.
- Singlar
- Odöör, 1999. Helt knäppt, 4 min av samma jävla pilililiiipiliilil synth ljud.
- Creisi & Pervo, 2001, Tony Kakkanen ville absolut göra en låt som beskriver honom själv.
- Wc ringen är nomore torr, 2001, jaa a .
- Victorias hemlis, 2003 Kakkanen beskriver sin realtion till kronprinsessan Vikkan.
- Kaputt, 2003, låt efter att bandet förstört sitt rykte som sinfoniorksester.
- Sej inte dö wööörd! 2004, ordet Wööörd får Tony Kakkanen att svimma (WÖÖÖRD WÖÖÖRD!)
- Sha-sha-sha! 2004, bandet satsar på en clashigare stil.
- Kaffe-Rep, 2004, Bandet tar det lilla lugna
- Paska fulle dyrt 2007, Tony Kakkanen har inte råd till sina kvällsbordeller.
