Sven-Göran Ond

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka
Sven-Göran precis innan försvinnandet

Sven-Göran Ond var ett alias för en man som egentligen hette Sven-Göran "Svenne" Lindgren. Svenne blev retad i skolan, och hade andra mindervärdeskomplex som han behövde ta itu med, så han beslöt sig för att utmärka sig på något sätt. Han tänkte:

"men jag är så förbannad, så jag känner jag vill slå någon på käften, och om jag skall komma över mitt mindervärdeskomplex, så måste det bli genom att kompensera mej. Men, aha, jag slår två flugor i en smäll och utmärker mej genom att slå någon på käften! Va bra!"

Bortsett från våra invändningar att ett dylikt val är mindre energibesparande än vad det kan verka vid ett ytligt påseende, så beslöt sig nu Svenne för att skaffa sig ett riktigt ondskerykte, så han började med att kalla sig Sven-Göran Ond, och satte sig nu att klura på onda saker att göra, men eftersom han var så feg, så vågade han inte utmana sina klasskamrater, de som verkligen hade gjort sig förtjänta av att klias litet av den spetsiga änden av ondskan, utan i stället beslöt han sig för att ge sig på de svagare. Nu fortsatte alltså Sven-Göran Onds karriär i småskurenhetens tecken, han utvecklade bland annat:

  1. metoder för att skära sönder däck,
  2. leksaksstölder,
  3. snatteri,
  4. tillmälen till gamla pensionärer som inte kan springa efter,
  5. hånfull vänlighet,
  6. benstöld från hundar,
  7. råttstöld från katter.

De två sista småaktigheterna tvangs han dock avbryta på grund av djurens vassa klor och tänder. Det sista Sven-Göran Ond sågs, var när han sprang för livet med tre uppretade gäss jagandes efter sig, och sedan dess har ingen någon kännedom om Onds göranden eller låtanden.

Se även[redigera]