Vänsterpolitik

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka
Ondaogat.png Det onda ögat observerar denna artikel, men tycker att den är blid och mjäkig. Var vänlig och fyll på mer elakheter, tack! Dogbabylaf-micro.png


Stalin ser ut att vara väldigt glad för tillfället.jpg

Stalin har stort tycke för denna artikel
Den allsmäktige Josef Stalin har gjort sig besväret att komma hit och lägga till denna mall på grund av sin eviga kärlek till den. Vilken ära!


I Sovjetryssland, mall lägger till DIG!! Komm2.PNG


”En stat, stark nog att ge dig allt du behöver, är stark nog att ta det ifrån dig.”

~ Stalin om vänsterpolitik


”Felet med socialism, är att man förr eller senare får slut på andra människors pengar”

~ Margret Thatcher om vänsterpolitik
Den genomsnittliga vänsterpartisten

Vänsterpolitik är den typ av politik som Tomten förespråkar. Vänsterpartierna vill att den som är svag ska vara stark, helst starkare än de starkaste, vilket de kallar jämlikt. Vänsterpartierna vill också att alla ska ha det lika dåligt, för om någon har det bättre kan de andra bli avundsjuka, eftersom ingen faktiskt vill ha det dåligt, och då blir det dålig stämning. Därför är det bättre att alla har det dåligt.

Vänsterpartierna tycker att det är bra med bidrag. De vet att om de ger dig bidrag, då kommer du att tycka att det är bättre att få bidrag än att arbeta och därför kommer du att rösta på dem, för att få behålla ditt bidrag. Därför tycker de om att intala dig att du inte är kapabel att försörja dig själv. 99% av vänsterpartiernas väljare värvas på det här sättet. Resterande 1% (många förstagångsväljare) hävdar att de på grund av en kravlös skola inte kan läsa och därför tog fel valsedel.

Det enda som egentligen spelar roll bland vänsterpartierna är att man är dem trogna - då får man en liten check hemskickad.


Vänsterpolitik i praktiken[redigera]

Det var en gång en liten röd höna. Rätt som det var, när hon pickade i marken , hittade hon några vetekorn. Hon ropade till alla de andra djuren på gården:

"Om vi hugger i tillsammans och planterar det här vetet kommer vi snart att kunna äta gott bröd".
"Räkna inte med mig", svarade kon.
"Inte med mig", svarade ankan.
"Inte med mig, heller", svarade gåsen.
"Då gör jag det själv då", sa den lilla röda hönan. Och det gjorde hon.

Vetet växte sig frodigt och blev moget för skörd.

"Vem vill hjälpa mog att skörda vetet?", frågade den lilla hönan.
"Inte jag", svarade ankan.
"Det är rimligen inte mitt bord", sa grisen.
"Det är under min värdighet", sa kon.
"Det passar inte min befattningsbeskrivning", sa gåsen.
"Då får jag göra det själv", sa den lilla röda hönan. Och det gjorde hon.

Sedan blev det dags att baka bröd.

"Det är kvalificerad övertid", sa kon.
"Jag har ingen auktorisation för sånt", sa grisen.
"Förbjudet av min fackförening", sa gåsen.
"Det blir bara skatt", sa ankan.
"Då gör jag det själv", sa den lilla röda hönan. Och det gjorde hon.

Hon bakade 5 limpor och visade de andra djuren. Nu blev det ett fasligt oväsen på gården. Alla djuren ville ha, ja de krävde en bit. Men den lilla röda hönan tyckte att hon slitit så och ville njuta sina bröd i lugn och ro.

"Övervinster", brölade kon.
"Själviska egoist", kvackade ankan.
"Tag brödet i skatt", krävde grisen.

Och alla djuren började vifta med plakat och krävde solidarisk fördelning av bröden och att ingen ska kunna göra vinst på att baka bröd. Bonden, som sett alltihopa, grep in.

"Du får inte vara självisk, lilla höna. Se på alla de andra här på gården, det är mitt ansvar att fördela de här bröden rättvist", sa han.
"Men... men...", sade den lilla röda hönan, jag har ju slitit ihop till bröden själv."
"Just det", sade bonden. "Det är det fina med friheten här på gården... vem som helst får jobba så mycket hon vill. Vi ska ha fri företagsamhet... i kontrollerade former! Det ska du vara glad för. Det finns gårdar där du hade fått ge allt til mig. Här tar jag ingenting. Ett bröd får du behålla själv... tillsvidare i alla fall... och de andra fyra bröden lägger vi i den gemensamma visthusboden, som jag fördelar till de andra ur. Det här är en riktig rättvis välfärdsgård", förklarade bonden, som blivit riktigt entusiastisk av sitt tal. Och så blev det.

Fast två bröd hann tyvärr mögla och kon sålde sin bit svart till grisen. Sedan levde djuren lyckliga i alla sina dagar...


Se även[redigera]

Jantelagen