Vatten

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Vatten, eller diväteoxid, även kallat hydratiserad oxoniumhydroxid är ett av de fem kemiska grundämnena H2O bestående av två väteatomer H som är litet småförälskade i varandra, samtidigt som de sitter på en stor fet, litet pervers, syreatom O. Där sitter de och flörtar med varandra så att deras inbördes vinkel i förhållande till syreatomen och varandra är 104.5° grader, en siffra som anses helig av Mandéerna i Mesopotamien, därför att vattnet därigenom blir polärt, och således kan lösa upp den tvål som Mandéerna använder för att tvätta sina kläder med i en liten å, vilken som helst.

Användningar[redigera]

Vatten kan drickas, det anses att smaken är god, men vetenskapliga tester har visat att rent vatten inte smakar ett dryft, varför man brukar tillsätta mineraler och kolsyra, varefter man får s.k. mineralvatten. Historiskt sett har mineralvatten smakat skit och tvi vale, men evolutionen har tillsett att endast det godsmakande vattnet överlevt som dricka, varför mineralvattnets rykte väsentligt förbättrats.

En annan vida spridd, men lätt ringaktad användning av vatten är att späda drinkar med den. Detta brukar betraktas med förakt av drinkkännare, varför spädningsförfarandet brukar maskeras som nedkylning. Man använder därvid is, se nedan.

Is[redigera]

Is är vatten som legat kvar ett tag på en av Jordens poler, den norra eller den södra, alternativt självgenererats i ett kylskåp. Is är kallare än vatten, varför dess viktigaste värde är att användas i drinkar som man vill kyla ned eller i smyg späda, se ovan.

Man har också teorin att Nifelheim till stor del består av is, vilket tros vara anledningen till att Nifelheims troll endast dricker öl, och aldrig späder den.

Vattensamlingar[redigera]

Vatten har en tendens att rinna omkring och falla ned ifrån himlen. Denna nedfallstendens gör att de lätt samlas i hål i marken, vilket då utgör vattensamlingar. Vattensamlingar kan användas för att ta vatten ur, därvid är människor rätt så sparsmakade och använder endast ett fåtal vattensamlingar. Bland små barn är toleransnivån för vattensamlingar mycket högre, speciellt grunda sådana som ligger på en väg, eller annars väl tillgängligt hemifrån. Dessa vattensamlingar, pölar, har ett högt underhållningsvärde, då barnen kan hoppa omkring i dem, plaska, blöta ner sig, och allmänt göra sina mammor vansinniga, som måste slänga alla kläder i tvätten, under det att deras pappor är mer storsinta och ser underhållningsvärdet i vatten, likt sina telningar.

Betydelse[redigera]

Vattnet har som sagt ett brett användningsområde och anses vara av essentiell karaktär för allt levande. Något som dock anses inte fullt så angenämt vid vattnets närvaro är när magen är lös. Då en individs avföring innefattar en högre koncentration av vatten, d.v.s diväteoxid, kan "ränneskit" eller formellt "Diarré" bildas, vilket är namngivet efter fransmannen Jaqois Diarré som själv led av detta ting under större delen av sitt liv.