Vi valde ondskan

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

"Vi valde ondskan" är en dokumentärbok där journalisten Elias Efraimsson intervjuar anonyma satanister som konverterat till Satan från att ha varit troende kristna engagerade i frikyrkorörelsen, kristdemokraterna och Livets Ord, men som blivit desillusionerade och funnit att de inte blivit funnit sitt självförverkligande inom kristenheten, utan att denna i stället varit en personlig hämsko för deras egentliga natur.

Intervjuboken ger en fin och ömsint bild av hur dessa anonyma personer, oftast framgångsrika och högt på samhällsstegen, har råkat ut för andlig nöd inom sina personliga sfärer och kommit i tvivelsmål om sin valda livsväg. Den kan också tjäna som ett positivt exempel för andra människor inom samma samhällssektorer, för hur de skall gå vidare med sina liv efter en avgörande livskris om målet och meningen med allting.

Alf[redigera]

Den förste intervjupersonen, i boken kallad Alf, men som heter något helt annat i verkligheten, är en framgångsrik redaktör i dagstidningsbranchen, tillika före detta högt uppsatt funktionär i Missionskyrkan i en anonym stad, beskriver hur han under stora delar av sitt liv engagerat sig för medmänniskor och arbetat för att sprida Guds ord till alla människor i avsikt att lösa alla problem, men att detta tog för mycket av hans krafter och gav upphov till alldeles för starka inre konflikter. Till sist kom Alf in i en period av samvetsnöd, där han kom till en djup insikt om att han innerst inne inte brydde sig ett skit om medmänniskorna, utan att den miljö där han verkade, bara hycklade och gav ett sken av att vilja hjälpa och frälsa. Alf fann att det enda egentliga målet som man förespråkade i hans kretsar, var att tigga så mycket kollekt som möjligt, och göra detta så skoningslöst och manipulativt som möjligt. Då Alf är en intelligent människa, som i sin ungdom diagnosticerats som sociopat, men senare blivit hjälpt av mediciner, så lyckades han genom sin naturliga charm och övertalning övertyga en pastor och fem församlingsmedlemmar att starta en hemlig Satanistkrets i just denna krets, och hålla svarta mässor med samlagsorgier med djuroffer då man skar huvudet av levande råttor som ett led i firandet av sin nya Guddom. Samma Satanistkrets lyckades också genom kreativ bokföring flytta Missionskyrkans kassa till sitt egna privata utgiftskonto, som spenderades på illegala droger, i huvudsak Ecstacy, och inhyrda lyxprostituerade.

Alf berättar hur han kämpat med sitt jag emot den dubbelmoral som rådde i hans kyrkomiljö, men att han till sist insåg hur han skulle självförverkliga sig genom lögner, droger och illegal sex, och att han till sist välkomnat det faktum att han försålt sin själ till denna nedre storartade potentat som kommer att belöna Alf med den eviga elden, att värma den kallaste själ.

Matz[redigera]

Vår andra intervjuperson kallas i boken Matz, men heter i verkligheten något helt annat, är en framgångsrik penningplacerare, och även engagerad kristdemokrat, men han fann att budskapet i det kristdemokratiska partiet var allt annat än kristet, och att Satanism var det som stämde bättre med det ideal som i praktiken förespråkades inom detta parti. Matz fann att han sympatiserade storligen med tanken på en liten skara utvalda, gentemot en stor skara människor som skulle förgås i oändliga plågor, för att de inte trodde på en platt jord, ett 6000 år gammalt universum, och att Adam namngivit 10 miljoner djurarter på en dag, men han kände det som om han litet tydligare ville uppleva dessa förtappade människors plågor, så han prövade att se på våldspornografi, och filmer där man torterade människor, något som han så småningom kände delvis kom i konflikt med den kultur där han verkade, och där man hade en polerad yta av godhet, samtidigt som man förespråkade fruktansvärd fördömelse av alla som inte tillhörde partiet. Dessutom kände han en upphetsning, nästan en kåthet av att uppenbart ljuga inför medmänniskorna, såsom att hävda att jorden endast är 6000 år gammal, och att alla dinosaurier är utlagda av Gud för att luras, så han sökte sig först till blasfemiska sexsekter som bespottade korset, samtidigt som man hade sex med sin grannes hustru. Men detta fann Matz inte var tillräckligt nog, så han började söka sig till Satanistiska svarta mässor, där man knarkade ner sig och hade sexorgier i flera timmar.

Till sist fann Matz inte på någon annan råd än att offentliggöra sina böjelser och klart och öppet deklarera sin Satanistiska övertygelse, och att denna filosofi stämde bättre med det kristdemokratiska partiets politik än denna "falska kristna lära", som han uttryckte det. Som lätt kan väntas, fick Matz avgå från alla sina funktionärsposter inom kristdemokraterna, men han är idag en mycket framgångsrik redaktör inom våldsporrbranchen. Obekräftade källor säger att Matz, vid sitt avhopp, drog med sig 15 andra högt uppsatta kristdemokrater, som också fått nog av den "hycklande kristna attityden", att alla som inte var som dom skulle förgås i eviga och oändliga plågor, samtidigt som de fördömde "helig ande", förkastade socialförsäkringar, och förespråkade att det skulle inrättas en statlig brännugn vari alla arbetslösa skulle förintas omedelbart.