Mozart

Från Psyklopedin
Version från den 21 mars 2008 kl. 06.56 av Ykmail (diskussion | bidrag) (Ny sida: '''Wolfgang Amadeus Mozart''', döpt ''Joannes Chrysostomus Wolfgangus Theophilus Mozart'' (27 januari 1756 – 5december 1791) [[Bild:220px-Wolfgang-amadeus-mozart_1.jpg|thumb|Mozart i of...)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Wolfgang Amadeus Mozart, döpt Joannes Chrysostomus Wolfgangus Theophilus Mozart (27 januari 1756 – 5december 1791)

Mozart i officiellt passfoto.

var österrikiskt underbarn, som redan vid tvåårsåldern visade stort intresse för musi. Han fick musikundervisning av sin far Leo Pold tillsammans med sin syster Nannerl.

Brandom och ungdom

Fader Leopold fick uppträda med barnen i olika tillställningar hos förnäma adelsmän där Wolfi och Nannerl musicerade till allas stora förtjusning. Den kanske första far-barn-barn- kulten i världen hade blivit till. ( Eftersom modern nämns inte i sammahanget, kan man anta, att denna väl visste sin plats mellan spis och... ja, ni vet nog...) Fadern hade någon sorts vandrande cirkus där han tvingade sina två underbarn med sedan barnsben och tillät dom inte gå i skola. Som musikakrobater sökte barnen klara sig någorlunda hyfsat med uppträdenden för att hur som helst slippa bli uppläxade av sin far, med vilket han försökte bluffa inför skolmyndigheterna, att barnen ändå skulle ha haft undervisning.

Arbetarsviten i Mozarts kulfabrik på lite sned pga att för många kulor rullat ned mot gaveln. Observera öppna fönster för vädring efter avgaser av Mozarts födelse.

Mozart hade skrivit sin första komposition i fyra års ålder. Far hade sagt till lille Wolfi på restaurang att gå efter menyn, men Wolfi kunde bara hitta en barnmeny, sk menyett. Så blev den till, denna nya dans- och musikart. Fast då menas Wolfis första komposition och inte menuett som fanns redan. Sedan dess hade han alltid någon komposition på gång ända till slutet. Han fick dom klara utom den sista. Ingen är fullkomlig.

I skiftet mellan barndom och ungdom gick Wolfgang och Nannerl en gång i skogen för att leka. Där mötte de en häxa som trodde de var Hans och Greta. Efter de hade sovit av ruset bestämde de att aldrig mer gå till skogs. De valde medvetet det mindre av två onda saker, i detta fall att fortsätta som musikakrobater.

Tidig karriär

Leopold var en gedigen musiker och hade elever i fjol fiol. Inte fårfiol. Han skaffade såna för familjen att äta. Dock hade han ej egen skola. Lille Wolfi var ett känsligt barn som blev ledsen när han fick skäll, varför familjen aldrig hade någon hund. Just denna känslighet kan höras i hans musik. Senare kunde han lätt avbryta musiken då han dirigerade sina operor eller symfonier, om det förekom den mista okoncentration inom publiken som tydde på ej hundraprocentig sinnesnärvaro , såsom vemodiga tankar kastade åt medhavda förfriskningar. Wolfgang var närmast telepatisk med sina åhörare att han läste deras tankar med ryggen vänt mot publiken, vilket faktiskt underlättade dirigeringen.

Mozarts förfader Jimi von Hendrix-Mozart i officiellt vattenpassfoto i portrait-ställning.

Familjen hade sedan länge 110% andel av aktier i sötsaksindustrin när futuroptierna medräknades, och med hjälp av vilket beröm kunde uppnås även inom musikbranschen, bara det utdelades tillräckligt med sk Mozartkulor för publiken att förtära i konserter eller stoppa i öronen om dånet blev oöverkomligt. Det var just därför Mozarts musiköra utvecklades så enormt. Han kunde skilja mitt i allt tuggande och musiken vilka ljud som förorsakades av annan sorts tilltugg än kulorna, och kunde med kapellmästeriets myndighet avbryta hela tillställningen om det inte räckte till med en dyster blick åt den vederbörandes håll.

Kulorna var formade runda så att det inte gick att utnyttja de till annat än att äta (De hade inget handtag eller snöre.) . Således var det ingen fara att de skulle kunna användas till kastande kompisar emellan eller mot orkestern. För sistnämda begynte man odla en växt besdläktad med potatisen och med hjälp av vilken man kunde framföra sin kritik mot föreställningen och ge instant feedback. I flaska användes dess rödaktiga frukter mycket storskaligt av bla Felix-Heinz Mendelssohn i Hamburg något senare. Ingen visste för vad, fast han bodde just i Hamburg, vilket borde vara ett bra tips. Han åt slut på sina konkurrenter där i sinom tid. Det sägs, att Chuck Norris skulle ha sparkat en ko just i denna nordtyska stad, och orsakat stort nedfall av en helt ny sorts snabbmat då köttet kom ned i tusen bitar. Detta störde inte nämnvärt Mendelssohns måltid. [[Bild::Mozartbrahms.jpg|thumb|Senare tiders musikers framträngande i Mozarts maskeradkostym på Figaros bröllop.]]

Gästande stjärnor

I Mozarts utveckling som musiker hade Johann Christian Bach, sk London-Bach en avgörande roll med sin moderna musik, sin tids punk. (Denne hade flyttat till London för att kunna andas fritt som Händel utan att mer behöva inandas den franska potatisens vidriga friteringsdoft.) Mozart blev bekant med en österrikisk vagnmästares son, Joseph Haydn. Denne hade utvidgat sitt medvetande speciellt beträffande begreppet symfoni, och gömde även annan sorts pulver i sin peruklåda. Han höll privat orkesterharem på Esterházy slott. Allt detta ställde till att hans huvud satt ganska löst.

Därutöver blev Mozart bekant med Christopher Willibald Gluck, som hade fyllt sitt huvud med vin musik i den mån att han kunde inte få det (dvs musiken) skrivet ut spå papper, och kömpönerade nu enbart fransk opel operor och tog sig gluckar av Rénault. Han trodde Mozart kunde bli den som kan skriva tysk opera och höja den till samma internationellt erkända status som den franska och italiensiska. På det viset kunde den fransk-italiensiska övermakten kunna brytas inom operan på det mest dramatiska sätt. Mozart tog detta i akt och började akten aktade sig noga för att fylla huvudet med musik i Glucks stil:gluck-gluck- hick -hick. Merparten av tiden Mozart använde till sitt tonsätteri gick åt att dra notlinjer på blankt papper. Detta bero.dda på att han ej iddes köpa färdigt linjerat papper, den snåljåpen som han var. Att skriva noterna tog honom dock mycket mindre tid eftersom all musik var färdig i hans huvud. Det finns inga uppgifter om vems musik det var, Glucks eller någon annans.

En viss misstänkt agent av Deutsche Musikarbeiterpartei från Bonn besökte Mozart en och annan gång för att ta reda på kulfabrikens hemlighet, men återvände utan att ha fått ett tömmande svar på Mozarts kulaktighet. Under hans andra besök spelade Mozart faktiskt död med stor trovärdighet. Denna person, som senare kunde kopplas till Beethoven var själv senare tvungen att spela döv. Dock läckte något av Mozarts musik i denna lömska skurkens skalle, och han utnyttjade det utan att blunda ett öra. Men det är en annan historia.

Mest påverkade Mozarts utveckling som tonsättare den realtidsmusik han skrev för speldosor, vilket han gjorde som extraknäck då han för skojs skull hade flyttat till ett slumområde i Wien för att samla material till Tiggaroperan. Detta var mp3-musikens tidigaste fas i musikens långa historia. Musiken i dessa dosor gav tillverkaren stora pengar samtidigt når musiker-tonsättaren bara fick hett om öronen och kalla handen. Vad har ändrats från dessa dagar? Detta underskrivs säkert av alla nutidens musiker och även Bach med andra, som inte ser med blida ögon på hur deras musik oförskämt används av nutidens kommers utan att dom själva kan ha del av det i sin sista vila i form av postumt utdelade rojalties.

Mozarts musik

Mozarts skapade aldrig ny stil eller ny form i musiken. Detta trots att hans liv hade varit en enda capriccio och scherzo. Symfonin hade blivit en produkt av orkestermatadorer i maratonisk stil och stråkar spelades mest i fyrmannalag, sk kvartetter. Detta gjorde att man kunde även dra sitt sista strå i karet. I denna situation använde Mozart sig av former som andra redan fastställt. Jamen det påmnner ju mycket om plagiering, faktiskt. Noter han skrev på papper hade bevisligen redan tidigare änvänts av andra. Dessutom hade han inte utvecklat någon egen ny tonart, vilket man kunde gärna förutsätta av honom pga hans stora popularitet och påstådda genialitet som musiker.

Bild av en Mozart-kula med bild av Mozarts huvud. Att få detta i sin skalle krävde att man ska gå på konsert. Härom skrev en poet:

”... jag har kommit i stora benhallen,
 ja, faktiskt i Mozart-skallen.
Någon röst förklarar för mig:
här gror gror idéer som påminner dig
om varifrån kommer allt som är galet,
tokigt, dumt och irreparabelt...”

Vad grundar sig Mozarts rykte på egentligen? Svaret finns i hans progressiva sätt att skriva musik. Han var sin tids Procol Harum. Var alltför ofta på Grand Hotel. Pengarna tröt, och frimurarebrödraskapets bankomat frekventerades av Mozart. Speldosförsäljningen gick ryckigt det med och orsakade finansiella likviditetsprobmel. I denna prekära situation kom kulfabriken till undsättning. Han fick idéen när han en gång såg hur soldaterna i österrikiska armén hade gjort sig lagerkransar av kulor som blivit över i övningen och så uppfunnit kullagret. Med dessa prydde de sina huvuden. Denna världens första kullagerfabrik motiverade nu Mozart att utveckla familjens kulfabrik i mer kulinaristisk riktning. I produktionen avvecklades hela sektionen med Bachs pedagogiska järnkulor(se senare artikel om Bach) och ett sötare liv kom att ersätta den sektorns verksamhet. Dessutom slöt EUÖ-U:s armé avtal med Sverige om att importera kopiöst ofantliga mängder av kanonkulor (vilket kungen tyckte var kanoncool) efter alla kulor som svenska hjälterkungar såsom Carl X Gustav och Carl XVI Gustav i seklens lopp utstrött i centrala Europa tagit slut och ej mer kunde påträffas i terrängen av kejserliga insamlare av återanvändbara kulor. Detta var inte så kul tyckte dessa.

  • Musikaliska tillställningar

Mozarts konserter började dra folk för kulornas skull. Var det någon som undrade fick han en kula i skallen efter saklig kulingvarning. Vid sidan om detta började hans musik intessera även andra än enbart speldosindustrin. Utan denna kulfenomen skulle nog ingen lyssna på Mozarts symfonier, duon, trion, kvartetter kvintetter, sextetter, septetter, oktetter, operor, sonater, och något annat av hans musik. Väl organiserade reklamkampanjer åstadkom en riktig försäljningboom av kulorna, och deras reklammusik började leva sitt eget liv ända till våra dagar. Nuförtiden har kulaffärerna gått sina egna vägar och har bildat eget bolag, och dess nuvarande styrelse erkänner inte ens den originala kopplingen med Mozarts musik.

Kulorna är faktiskt den enda produkten i teknikens historia som saknar helt en kompletterande och funktionshöjande bi- eller huvudprodukt, såsom Mozart-kanon eller dito. Kulhandeln är dessutom helt isolerad av internationell vapenhandel pga kulornas opassande kaliber till något vapen på marknaden. Det tillverkas billiga piratkopior av Mozart-kulor, sk gröna kulor, vilka sägs ha fått sin färg för avundsjuka. På det viset kan negativa sinnestämningar utnyttjas ekonomiskt. Dessa har inte blivit inslagna i vackert papper som originala Mozzies, utan är motsatsvis helt uppenbart och öppet, om inte rentav oförskämt väl synligt synbara med hela sin grönska i förpackningen. Detta bevisar att den djärvaste lögn blir lättast betrodd (A.H.).

Enligt de IMAAMs (International Master Archeologist Association of Music) psyklopedalistiska musikarkeologernas preliminära förtidsuppgifter är en annan projekt i full gång, nämligen att lansera en större kula med arbetsnamnet Jupiter. Under bearbetning är också ett nytt set med Jupiter-kulan och fyra mindre kulor. Setet skulle kallas Mediciernas kulor. I dessa projekt utnyttjas Mozarts sista symfoni, sk Jupiter-symfonin, vilken Mozart skrev efter att ha avnjutit specialöl som en viss herre med namnet Antonio Salieri bjudit honom på en irländsk pubs irc- kabinett, och Mozart trodde att han kommit till Jupiter. Allt detta är dock en affärshemlighet, så psyklopelargonistiska musikarkeologer ska av gentlemannaskäl inte avslöja det minsta av dessa utvecklingsprojekt inom Mozarts-kulbranschen. Det skulle dom tycka vore nog inte så kul.

  • Opera

Opera är Mozarts enda skapelse på tyska, och han skrev dom flitigt. Det är ganska säkert att det är den modernaste musikformen genom tiderna, eftersom den kunde begagnas först i början av 1990-talet då man först hade slutit avtal men vissa norska programmerare om hur många akter Opera ska ha.

Av okänd anledning uppsköt Mozart publiceringen av sin sista opera så sent som till sitt sista levnadsår, och tog därmed en uppenbar risk för ev avbrott. Han rånade en kallblodigt i enleveringen ur Seraljen och lekte råttfångare i Hameln med sin trollflöjt

Mozart med en trollflöjtnants allvarliga min på Figaros bröllop.

Han använde sig oförskämt ofta av uphovskyddat material, tex tog texter av Metastasio till sina libretton, vilket orsakade honom metastaser bla i Paris dit han var tvungen att åka emellanåt.

Vid något skede blandade han sin fars figur dongiovannimässigt med i operans värls, vilket orsakade meningskiljaktigheter om deras förhållande, speciellt då Leopold redan var död. Turdamt nog dog Mozart själv under slutvarvet av sitt sista levnadsår efter att rutflaggan hade svajat utan att han märkt det.