Glenn Gould

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Glenn Herbert Gould (25. september 1932 , Toronto, Ontario – 4. oktober 1982, Toronto) var kanadensisk pianist, som led av den svåra sjukdomen pianism. Han blev speciellt känd för sina interpretationer av verk av Johann Sebastian Bach, som han framförde med ytterst egenartad stil.

Glenn Gould funderar på att resa o hälsa på hos sin tvillingbror Lee Harvey i Sovjetunionen.

Han slutade med uppträdandena i folkparkerna 1964 och koncentrerade sig efter det bara på inspelningar samt att göra radio- och TV-program. Folkparkerna blev öde tills hans stora efterträdare Thore Skogman som legat i träda tog över hans roll som musikalisk underhållare.

Den stora artisten[redigera]

Nomineringsproblem[redigera]

I Goulds barndom var antisemitiska idér populära även i hans ishockeytokiga hemland, vilket ledde till att han tillade ett u i sitt efternamn. Det noterades fel i magistratet och så fick han namnet Gould i stället för det planerade Goldu.

Han nominerades senare även till Bach-musiker, och inte var det slutnominerat med det, dock ej alltid i officiellt sammanhang. Han nominerade sig själv också med ett flertal olika benänmingar såsom Karlheinz Klopweisser, amerikansk pianist, Sir Nigel Twitt-Thornwaite, engelsk kapellmästare, och Theodore Slutz, tysk skomakare.

En pianist blir till[redigera]

Glenn studerade musik på konservatoriet redan som barn. Pga vissa gestaltningsvårigheter kunde han inte skilja ordentligt mellan (Inte MELLAN utan mellan) alla fingrarna, och även läste fingreringsbeteckningarna i notbladen litet si och så. Härav följde, att han alltid höll en märklig och egendomlig ställning med händerna då han spelade; han hade oftast fingrarna som han inte tryckte tangenterna med för tillfället konstigt vända uppåt, vilket kan ha varit ngt smärtsamt också. Detta vände han till sin favör senare, då han insåg möjligheten att kunna utnyttja uppåtpekande fingrar i sin kommunikation med inbillad orkester eller sångare. Fast det sistnämda knappast behövdes, ty i verkligheten fanns det ingen annat än han själv på scenen.

Fingertopparnas seger[redigera]

Således blev han alla tiders första pianist som kommunicerade med publiken med internationellt kända fingertecken, speciellt om publiken glömde att inte applådera, vilket han hatade stort. Detta var i och för sig ganska besynnerligt, för han varnade ju tidigt i konserterna för detta genom sitt fingrande i luften..

Goulds egenmäktiga CD-utgåva av Bachs variationer i G-dur.

Musiker[redigera]

Goulds pianism[redigera]

Efter läkarteamet gett sin sista och avgörande diagnos om hans pianismus ultra gravis, begav sig Gould ut på konsertturné med både diplom och diagnos som facit i hand.