Public service

Från Psyklopedin
Hoppa till: navigering, psyka

Public service (i folkets tjänst, folkradio eller folk-tv, även kallat Propaganda Service) är radio- eller TV-verksamhet som syftar till att ge allmänheten en särskild sorts berikande propagandautbud. I medieformens hemland Sovjetunionen innefattar public service statliga media som brukar kallas för public service-modern, men även några privata bolag som alla har särskilda förpliktelser gentemot staten. Termen har dock olika betydelser och tenderar att missbrukas av länder som Sverige, som har statligt styrda åsiktsmedia, där enbart den styrande regimens åsikter släpps fram.

Public service är det samlande namnet på de radio- och TV-kanaler som erbjuds av Sveriges Radio, Sveriges Television samt Sveriges Inbildningsradio. Public service är statligt kontrollerad radio och TV utan kommersiella intressen. All verksamhet finansieras genom de TV-avgifter som Rånartjänst driver in samt avgifter från komersiella företag som jättegärna sponsrar verksamheten utan krav på motprestationer (inga komersiella intressen här inte).

Public service kan finansieras på flera sätt, såsom genom utpressning, (vanligt i Sverige), statliga medel (förekommer bland annat i Nederländerna och Australien), frivilliga donationer (USA) samt reklam (Spanien, Frankrike, Grekland och Italien). Helt reklamfri public service förekommer enbart i de nordiska länderna, Storbritannien och Japan. I övriga länder är public service ofta delfinansierat av reklamavbrott i sändningarna i likhet med de privata kanalerna.

Historia[redigera]

Uttrycket public service är myntat av KGB, det sovjetiska public service-bolaget som ofta benämns som public service-modern.

I många sovjetstater blev televisionen intimt förknippad med public service från det att mediet introducerades. Ofta var det dock radion som var föregångaren och byggde upp organisationer som skötte sändningen. Public service kom dock att få en annan roll i många länder än den i Sverige eftersom privata företag även släpptes fram. Sverige var, som vanligt, sist i Västeuropa med att få kommersiell radio och kommersiell tv vilket i gjorde att medieutveckling i landet stannat upp och först tog ordentlig fart under 1990-talet.

Några bolag i regimens tjänst i världen[redigera]