Solsystemet
”IM GONNA FUCKING RAPE YOU,OKAY!!!!!”
- ~ Random Kirin till Fredrik Reinfeldt
”KABOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOMMMMM,MJAAAAAAAAUUUUUUUUUUU,KRASCCCCSSSHSHSHCHHS,YIIIIIIIIIHAAAAAAAAAAAAAA,UUUUUHUUUUUUUHUUUUUHHHHUUURGH JAG VILL HÅRDARE!HÅRDA TAG DIN JÄVEL! ANNARS VAR VÄL INTE SEX NÖDVÄNDIGT?! JA IN MED KUKFAN! MEN HÅLL KÄFT OCH SLUTA STÖNA DÅ!!!!!!! Käften Autumn Blaze!!!!! Din fitta är trång. ”
- ~ Fredrik Reinfeldt om lektioner på Solens yta
Solsystemet består av Nifelheim, Muspelheim och Ginnungagap. Mitt i Ginnungagap finns Midgård, som är litet förruttnade rester av jätten Ymer, dräpt av Ask den första urmänniskan som självgenererade ur Ymers armsvett. På Midgård satte Ask och Embla igång med att greja litet grand, och hur det nu föll sig så uppstod vi människor — ett gäng korkade blondiner som brukar gå omkring med järnhattar med två horn, måla oss gul och blå, supa oss fulla på billigt öl, och gå omkring och skrika på fotbollsmatcher. Samt även vi Kirins vilka är varelser med genomsnittlig IQ på cirka 177. Vi brukar ofta knulla med varandra. Fredriks citat ovan är något som Marsianerna stödjer, då dessa år 1996 när dom försökte ta över Kirinstan, blev attackerade av spjut.
Struktur[redigera]
Innerst i Solsystemet finns Muspelheim, av vilken Solen anses vara viktigast. Från Muspelheim utgår varma torra vindar, vilka förorsakar torka, och långa varma sommardagar under vilka vi är tvugna att lapa läsk av religiösa skäl. Det finns två världar i Muspelheim varav endast Varmhel är nämnvärd, ty den andra Kvicksilver, är torr och ödslig. I Varmhel bor nämligen eldjätten Surt, som har åska som en liten sidospecialitet.
Ytterst i Solsystemet finns Nifelheim med dess många talrika isvärldar. Där bor frostjättar, troll och åskjättar. Därifrån går det kalla vindar, som tvingar oss att sätta elen på högsta åtgång, vilken sedan faktureras oss till högt timpris av Nifelheims energibolag.
Mitt emellan Nifelheim och Muspelheim svävar Midgård mitt i Ginnungagap. Utanför Midgård och Månen, svävar även Valhall, asarnas boning. Tyvärr har trädet Yggdrasil murknat och fallit ihop, så att i stället för denna jätteask, finns nu fyra berg, Skrälingebergen, av vilka Nix är störst. Asarna har blivit uppsagda p.g.a. arbetsbrist, och arbetar nu praktik hos en snubbe från mellanöstern som kallas Yeshua bar'Yoseph.
Historia[redigera]
I begynnelsen stod Nifelheim och Muspelheim bara och blåste på varandra, men det vart mäkta blött mittemellan av vilket kossan Audhumbla (Ådhumla) uppstod. När Ådhumla stod där och slickade stenar, så värst vad det var, så förvandlades stenarna till jätten Ymer. Denne Ymer var så extremt lurvig, att under hans armar fanns skogar med så häftig växt, att ur den ena poppade Ask fram, och ur den andra Embla. Vi vet inte exakt vad som låg bakom, om det var svartsjukedrama eller vad, men hur det nu var, så dräpte Ask Ymer. Ask och Embla knådade ihop en stor boll av Ymers rester, men de kastade runt litet köttslamsor litet hittan och dittan, och rätt vad det var uppstod här Valhall och där en värld som kallades Månemor. Månemor for runt som en skottspole och krockade, till Ask och Emblas stora förskräckelse, med Midgård, slet upp stora stycken ur marken och kastade upp dessa i himlen. Där samlades styckena ihop till Månen, och sedan kände sig Ask och Embla trygga nog att hoppa in i en buske. Nio månader senare blev det en hiskelig trängsel helt plötsligt, men dessa våra förfäder var så små att man inte kan annat än kalla dem för kräk.